I dag efter kvällsmaten kom Norton och kröp upp i mammans knä. Vi satt samlade hela lilla familjen vid köksbordet. Ett ljus tänt i grå januarikväll. Mysigt och gott, inte dags att bryta upp än. Ella hade dessutom stillat sig vid en av köksbänkarna med datorn och en Alfons Åberg-film. Oj, vad älskar dessa. De är alla så finurliga och kloka.
– Jag vill sitta hos dig mamma, sa sonen och kröp nära. Det var mycket länge sedan. Han har liksom aldrig varit den typen. Jag tror att Alfons-filmen påminde honom om när han var ett litet knytt. Vi kollade ofta på de filmerna tillsammans. Vi läste även böckerna. Ingen avbröt oss. Vi hade all tid i världen. Huset var alldeles tyst. Ingen liten envis syster som klampade i boksidorna eller tryckte på tv:ns fjärrkontroll… Vad trist!
Hon är ju så härligt besvärlig!
Efter Alfonsnostalgin blev det ett bad i den lilla badbaljan. Norton tycker fortfarande det är mysigt. Allra helst tillsammans med den lilla envisa. Sedan myste de på sängen i storebrors rum till film, och på pyjamasmagarna balanserade två träskålar med ostkrokar.
Och tänk, samma skålar hade jag och min bästis ostkrokarna i när vi var små glin. Fast då på heltäckningsmattan framför en tjocktv… faktiskt i färg, men utan fjärrkontroll.
Lämna ett svar