Ellas vattkoppor har nu flyttat över till storebror. Han fick hennes + ett gäng till… dessutom hög feber. Dessa koppor är av den kliande sorten, mycket svåra för en 6-åring att låta bli.
Norton hade en filosofi om just detta med kliet.
-Ella vet ju inte vad kli är. Det är därför de inte kliar på henne.
Solklart! Det man inte vet lider man inte av…
Så nu får vi fortsätta att vara isolerade en tid till. Ingen skolstart denna vecka.
-Skönt, sa sonen, som en tonårspojk!
Grannflickan Elin, som inte haft vattkoppor, har i dag varit ända till Göteborg och hämtat hem en Bengal-kattunge. Det var ju riktigt trist att inte få gosa med den nu på direkten. Men Norton har myst lite med grannpojkens dvärghamster. Den var lite arg och bitig i början, men lugnade tydligen ner sig. Ja, det är väl inte alldeles lätt att möta två vilda buspojkar och en arg liten tjej en lördagskväll strax efter mysig, fridfull jul.
Ella har mycket att säga om dagarna. Det riktigt bubblar ur den lilla smultronmunnen. Allt låter förstås väldigt rart. Hon gestikulerar dessutom tydligt med hela lilla kroppen, när hon är riktigt ivrig i sitt berättande.
De senaste dagarna har hon mest pratat om ”bang” och slagit ihop sina händer i en smäll. Sedan säger hon ”Mass” och ”Jejja”.
Det är om nyårsraketerna hon berättar.
Dagen före nyårsafton drog vi av några med Kullmans vid klubb. Max är lite idol just nu. Stora pojken i Kulllmanfamiljen.
På själva nyårsafton var vi till Freja-flickan med familj. Då sköts det rejält från alla håll vid tolvslaget.
Ja, det var otäckt, men spännande och lite fint mot slutet, ja efter själva smällandet. Då när raketerna tysta glittrar och dalar i nattsvart decemberhimmel. Här borde man stanna tiden en stund. Liksom göra ett hål och fylla med det som varit och plussa på med det vackra, varma nuet. Kanske med någon önskan. En reflektionstid utan stress, en parentes mitt i bubblig skål.
Sedan skjuts ut i rymden igen. Tack och hej och god fortsättning, liksom.
Lämna ett svar