En unge i badhuset i Katrineholm, den andra i badhuset i Vingåker, Samma tid, samma plats. Hur är det möjligt, som ”Just D” undrade i sin låt från slutet av 90-talet…
Jo, för farmor ringde och ville låna den lilla under eftermiddagen.
Klart hon fick.
Farmor Gunilla hade bad-date med sin arbetskamrat som också har en 1-åring.
Efter vattenbuset, blev det som vanligt skitgod middag hos henne.
Norton som inte är ett dugg intresserad av mat, sa spontant i bilen på vägen dit:
-Farmor gör ju den godaste maten!
Ja, ungar blir man liksom aldrig klok på. Men oj, så rätt han har. I dag blev det potatisgratäng, fläskfile´ under kantarelltäcke och en äppelpaj med hemkokad vaniljsås till efterrätt. (Jag tror inte att Gunilla vet vad halv eller helfabrikat är!)
Farmor sa att det var länge sedan hon skrattat så mycket.
-Hon är ju så glad, den ungen!
Ja, det är ju skönt att höra. Den arga är nog mest hemma med oss.
När jag var liten och blev arg sa alltid min mamma: nämen är det Sebastian Nigge som kommit och hälsat på…
Vem han var vet jag inte. Jag minns bara att jag blev ännu argare när han gjorde entre´.
Norton simmar bättre för varje onsdag. I dag, under buset efter simskolan, ville hans kompis Anton som vanligt åka i det stora, gröna röret. Norton brukar klättra med upp, men sedan springa snabbt ner när Anton åker. Men i dag satte han sig i röret och drog i väg när lampan lyste grönt. Bara så där!
Ja, plötsligt händer det!
Han har haft i huvudet den gången han och jag åkte tillsammans i röret och slog oss. Jag i ena ögonbrynet så att blodet rann ymnigt. Jag har förklarat att det var otur och för att vi åkte tillsammans, vilket man inte ska…
Men lusten vann till slut över oron.
Det är ju så med barn, de måste få bestämma och välja själva när det är läge för saker och ting.
Eller; vem gillar egentligen att inte få bestämma själv?!
Nu snarkar pappan stort inifrån sovrummet. Bredvid honom ligger en baddare till gladbadare i olåten. Skolpojken ligger uthälld i hela sin säng och sover, fast tyst. Jo, han andas, det är kollat…
Endast mamman i huset är vaken.
Disken blänger grinigt på mig från sin ”pool” när jag sitter uppslukad framför datorn här i köket. Ha, jag skiter i den, det är absolut inte läge! Och tänk, det bestämmer jag alldeles själv. Antagligen med lätt ånger i morgon.
Go´natt mina ädelstenar som jag har till låns en tid under ett liv som råkar vara mitt. Älskar er enormt! Ja, jättemassormycket faktiskt. Eller som Norton sa för något år sedan till sin syster: från månen och tillbaka 101 gånger! Det är mycket. Det är Kärlek.