År: 2013

-Sitt du mamma, jag tar disken ikväll!
Bästa hjälpredan.
Mamma och pappa njuter fredagskväll med bubbel i glasen och kökshäng! Men var är alla barnen?  Ute på egna äventyr förstås.. ja den näst minsta njuter fredagsmys nere hos bästisen/grannpojken. Tur att några håller ordning på traditionerna!

Rock n’ roll från pappas mobil får duga i köket efter god fredagsmiddag.

En uppmaning till pappan. Plötsligt ramlar bokstäverna bara ut. Dessutom i rätt ordning och från vänster till höger. Kloka, lilla, stora unge. Själv är bäste dräng!

Mellis med brorsan, när och där Ella själv får välja…

-Kom nu pappa, så går vi!
Ella vill prova sitt nya loppisfynd, ett fleecefodrat regnställ för 75 pix! …Något nummer för stort…

Trevligt med kökshäng så här på fredagen… men även de mest intensiva har en gräns. Den satt vid en trygg, varm pappafamn och Backyard Babies. Älskade, envisa knytt. Sov så gott. Vi älskar dej härifrån till månen 101 gånger.

 

 

 

 

Hittade denna lilla krabat i en av sängarna jag bäddade på mitt nya jobb.Han väntar tålmodigt på att ”husse” skall komma hem från sitt jobb. Vilken tur att det finns ett litet barn kvar långt därinne hos oss vuxna!

Kul att hjälpa till med dammsugningen.
Historien upprepar sig. Tyckte att det var alldeles nyss som Norton satt där och log med hela ansiktet.
Det är dessutom samma dammsugare…har fått tejpa slangen lite bara.

Tänk vilken helg vi haft. Både lördag och söndag bjöd på solgass och värme. Nere vid Backasjön såg det faktiskt inbjudande ut.
Kom snart tillbaka, jag saknar dej redan fast det ändå inte var så länge sedan vi sågs.

Under ytan.

Skönaste barnvagnspromenaden. Bara fåglar, Knytt och jag!

Svårt att låta bli…väggen bjöd på det!

Snacka om naturnära för Backabarnens dagis.

 

 

 

 

Tar litet knytt på armen och går in i sovrummet. Drar igen den ena dörren, skjuter den andra. Lampan släckt, rullgardinen trött.
Drar en sticka mot ett plån i mörkret. Levande ljus gör oss sällskap i novemberkvällen.
Så ligger vi näsa mot näsa i den dubbla sängen. Lyssnar på ljuden utanför vår lilla värld.
En katt leker i det mörka rummet. Jagar draperiet och kanske sin svans.
Knytt kryper rädd upp på mammans bröst. -Katt, katt, säger hon oroligt.
-Kom så släpper vi ut den busiga katten.
Det lilla huvudet rör sig snabbt i en nickning.
Sedan landar vi åter i vår gondol. Här vaggas vi sedan tryggt till sömns med vattnet rytmiskt på en ruta.
En varm mjuk kind strax under min haka. Andetagen tyngre och lugnare.
Bästa platsen på jorden, ja i universum, men bara om jag får dela den med dig.
Sov gott, älskade knyte. Nu ska mamma klappa ännu en barnakind.
Ses snart, vildvin. Slingra så högt du kan och vill.

 

 

 

Ja, tänk att det gått två år sedan en mycket liten och bestämd tjej kom till världen.
I dag firade vi henne med smörgåstårta till de vuxna och Chicken Nuggets till de yngre kalasfirarna. Med röd och brun sötbubblig dricka i glasen, eller vin/öl.
Det blev ett stojigt, rörigt och förstås kul kalas, med många människor på få kvadrat, men finns det hjärterum så…
Och vilka fina presenter det lilla födelsedagsbarnet fick! Men det är klart, det var ju bara kloka och mycket närvarande människor samlade här denna afton. Stort tack och kram till er alla, härliga kamrater, vänner, kompisar och familjer.
Nu sover en något lite större flicka i mammans och pappans säng. I morgon ska vi inviga födelsedagspresenterna. Det var fantastiskt bra att ett av paketen innehöll en alldeles riktig städvagn! Den blir bra att dra runt med en lördagsmorgon efter ett party!

 

Sonen vill kolla på några filmer på Youtube. Ella klättrar upp bredvid honom på den breda pallen.
-Anna, Anna, säger hon envist.
Det betyder att hon vill se Lilla Anna och långa farbrorn. Ja, det är ju det som jag brukar välja till henne. Ibland Alfons.
Sonen tycker väl att det är sådär… han kan titta en stund om han inte har något särskilt för sig.
Men just ikväll vill han inte se Anna.
Ella tjatar vidare. Hon försöker putta bort storebror från pallen.
Så skuttar hon själv ner efter en stund och går ut i köket. Där drar hon fram en av köksstolarna till bänken där laptopen står. Sedan fortsätter hon bestämt med Anna, Anna!
Ja, hon vet vad hon vill den lilla envisa, finurliga.

 

-Mamma, kom!
Sonen ropar från sitt rum.
-Kolla, säger han och pekar på glaset i fönstret.
-Oj, säger mamman med mycket förvånad i rösten.
-Men det äj ju du, mamma, fortsätter sonen.
-Vaddå?
-Inget vatten i glaset… och fönstjet äj stängt!
-Men hon är ju väldigt liten. Kanske hon kom in genom skorstenen…
-Hon äj ju i alla fall lika stoj som jag, och skosstenen så häj,säger han och måttar en fyrkant med ivriga händer.
-Ja, jag vet inte riktigt….
–Det äj du, visst mamma.
Mamman byter raskt ämne.

Förra julen så avslöjade han även pappan i tomtemunderingen, året innan; storebror.
Har man läst för lite riktig saga, eller? Får försöka ta igen det nu då. Tar tacksamt emot tips på bra ”fantasty” för en klok 6-åring!

 

 

 

-Titta mamma, tanden äj nästan helt lös!
Sonen visar mig hur en av de mycket små mjölktänderna i underkäken hänger i bara en liten flärp. Och där, precis bakom har redan en större tand kommit upp och liksom trängt undan mjölkisen. Det var ju smart.
Jag bjuder på några pepparkakor och efter en stund kommer han in i rummet och visar det lilla grynet. Tänk va´, och jag som tyckte att det var ju precis och alldeles nyss som de kom upp. Älskade lilla stora pojk!
Tanden lade vi sedan i ett stiligt snapsglas och ställde väl synligt i fönstret. Kanske att tandfén hade vägarna förbi Odins Väg just ikväll…

 

I dag var det inget som var kul här hemma. Mamman hade inte riktigt tid att bära runt på litet knytt. Disk, tvätt, dammsuga, frukost, mellis, höstlov… läsa halva morgontidningen.
Mitt i sängbäddningen slog jag på datorn i sovrummet. Kanske Ella kunde vara redo för en Alfons-film?
Jodå, det var hon. Så spännande. Och Björn Gustafsson(Emils Alfred) läser ju så underbart. Det blev ”Aja baja- du rör väl inte sågen- Alfons”. Sedan en Lilla Anna och långa farbrorn. Totte bakar fick avsluta matinén. Tänk vilken stor liten tjej som satt där framför skärmen, alldeles själv.

Ett russin till hästen…

…ett till Ejja.

Mollys pappa har lärt Ella hur man gör Rock n’ Roll- tecknet.
Först förstod vi inte vad hon menade när hon sa- Bön Bön, och höll upp två små fingrar från var hand…
Förlåt vår tröghet, Ella. Det är ju faktiskt mycket tydligt och mycket sött!

Hittade denna bild i dag i Jimmys telefon. Den är från en dag i somras, då Jimmy och grann-pappa-Thomas, satt på vår uteplats med varsin kall. (Det blev några sådana tillfällen under det gemensamma jordkällarbygget…)
-Pappa, sa Ella direkt då hon såg bilden. (Hon kallar Thomas så.) Hon kände alltså igen glasögonen. Vilken unge, hur kan hon komma ihåg?

 

 

 

-Kan man få lite hjälp häj, tack? Kan nån tojka mig, jag äj fädi!
Sonen ropar från toaletten. Han kan torka sig själv, men är lite lat emellanåt, eller bekväm…
Pappan står i köket och rör i grytorna, jag hänger tvätt.
Ella är den som hinner först.
-Ejja, säger hon och tittar intensivt på mig där bredvid pojken och toalettstolen.. Hon har en liten bit papper i sin hand som hon drar lite över ryggslutet på storebrorsan. Jodå, nog vet hon hur man torkar sig i rumpan. Och förstås hur mamman brukar torka pojken.
Norton skrattar.
-Det kittlas, sluuutaaa, skrattar han.