Sonen har haft pyjamasen på ända tills det var dags att krypa ner i sängen för natten, då åkte den av…
Dock har han faktiskt varit social och lekt flera timmar med grannpojken. Det funkade utmärkt i svart stass med självlysande skelett-tryck.
-Theo ska ju vara vampyr lite senare på ett kalas, så det passar ju bra, skrattade mamman.
Vädret tjurade och visade ett grått tryne. Bet lite runt mösslösa öron.
Men sova-middag-promenaden för Ella är dagens höjdpunkt. En ventil för mamman. Tid för tankar eller egentligen otankar. Att bara gå och vara i nuet. Ta in, betrakta, bearbeta, sortera, sålla. Genom tratten kommer förhoppningsvis något komprimerat och smart ut. Klegget rinner med regnvattnet i strida strömmar längs trottoarerna. Djulörundan är alldeles för snålblåsig nu.
Hemma igen efter en vad-ska-vi-äta-i dag-runda på Netto, blev det jag som slog på spisen. Mannen har feber, närmare 39 grader.
Lyckades få ihop en köttfärssås som var i klass med mannens, dock utan ”bitar” för überpetig 5-årings skull. Tänk vad bra det går att riva lök, morötter och selleri till en smakrik massa.
Det var bara de färska örterna som sonen gnällde över. Typiskt, men det blir ju så mycket godare med lite grönt.
Efter middagen fyllde jag den redan älskade skrindan med sopreturer och fick med mig sonen på turen.
Lite luft och dagsljus varje dag är ett måste i min filosofi.
Pyjamasen fick sällskap av överdragsbyxor och varm jacka.
Och tänk; det fanns spring i båda byxbenen!
