Att få skapa

Vaknade i morse. Det gnagde till i skallen. Lite oro. I kväll skulle jag skriva artikeln om dansJohanna. Var och gjorde en intervju med henne i fredags, på själva kvinnodagen.
Sedan brukar jag ha pratet i huvudet några dagar innan jag tar tjuren vid hornen.
Ungarna ville inte sova. Den minsta absolut inte.
Hur kan så mycket argt och envist rymmas i sådan liten kropp. Snacka om kraftpaket. Ja, ja, det finns att brås på…

Men så, strax innan 22.00 blev det tyst i huset. Det hördes försiktiga snarkningar från prinsens rum. Vid Tv:n satt älskade mannen med argbiggan hårt i famnen. Nu sov hon, nöjd ändå, trots att hon blev fasthållen. Hon gillar pappans trygga, varma famn.

Jag gick ut i köket, slog på den nyservade laptopen. Plockade fram mina kladdiga, nästintill otydbara kråkfötter och letade en rubrik… fan, det låste sig direkt.
Fortsatte istället med ingressen, det gick lite bättre. Gick till skafferiet, plockade fram ett paket kex, blandade en kanna juice.
Skrev vidare. Utan stopp. Var tvungen att sålla i alla ord.  Vi hade ju suttit rätt länge och pratat vid Johannas köksbord. Kaffet hade kallnat.
Nu hade jag samtalet igång i huvudet och hällde bara ut det på datorn.
Oj, vad bra det gick. Och lätt, kexmätt.
Texten är ivägdragen och nu väntar jag på ett o.k. från Johanna.
Lite pirrigt är det alltid. Tänk om det blev knas. I hennes ögon.
Tack och go’natt. Vad härligt det är att få skapa. Och så kostar det inte en spänn! Bara lite lätt armsvett…