-Ni fåj inte titta föjjän ja sägej tijj, säger sonen.
Han micklar en stund i hallen. Därute står en klumpig kyl och frys.
Mannen och jag njuter det sista av middagen.
-Nu fåj ni titta!
Nog blev vi allt förvånade. Inte en bokstav fel!
Han frågade lite emellanåt. Kunde ändå nästan alla. Ljudade och gissade sig fram.
Jag trodde nog att ordningen skulle bli tok någonstans…
Ja, så kom det en liten tår i mammaögat igen.
Envisa unge, vad bra du är!
De stora syskonen lärde sig också tidigt. Tur att det är annat än utstående öron som ligger i generna…
,
Lämna ett svar