År: 2012

På fredagar går inte storebror på dagis. Jag är ju ändå hemma med Ella, så vi har dragit ner till 15-timmars vecka. Tisdagar, onsdagar och torsdagar mellan 09.00-14.00 är det som gäller nu. Nästa höst är det redan dags för 6-års verksamheten!  Det känns bra i hjärtat att få några dagar hemma tillsammans, fast kompisar är jättekul och viktiga i den här åldern… Vet ej egentligen vad som är bäst. Klart det är skönt när han är på dagis några timmar. Får man tycka så som mamma?! Men just nu är han mycket trotsig och testar gränser hela tiden. Det är också nytt, stort och säkert svårt att plötsligt bli storebror. Vi tar en dag i taget och försöker göra något bra av den.

I dag var det mulet och lite kyligt. Sonen och mamman packade varsin rygga med matsäck och andra livsnödvändigheter. Typ förstoringsglas och en glad-marackas! I fall man blir ledsen i skogen, samt en jordgubbe i en mycket liten plastask till Ella, bestämde storebror.
Ella fick hänga med i sitt sele.
Skogen har vi fantastiskt nära. Åsen, med generös natur. Stigar, klippor, blåbärsris, kottar, nedfallna grenar, krokiga pinnar… och en härlig vy! En skog som luktar skogigt.
Sonen valde ut den högsta stenen som fikaplats. Här smakade kaffet jäkla gott och russin ur liten ask sötare än vanligt.
Ella var mest gnälla och inte så värst sugen på rast. Nej, det ska hända något, hela tiden, faktiskt. Otåligt barn. Det ligger tyvärr i gener från två håll…
Vi stigade vidare och avslutade med att upptäcka en liten fin lekpark inbäddad i blåbärsris och susiga träd. Inte ett barn i sikte…som vanligt.
Fridagar är som balsam för själen. Allra skönast om man lämnar hemma.

Glad-marackasen fick vi ingen användning av. Tur! Sonen hade glad mun, bus i blick och spring i rusig kropp hela tiden.
I förstoringsglaset såg vi en stor, blåsvart skalbagge. Lite väl stor, kanske…

Pappan och Ella tränar.
-Sitt, och stå, och sitt och stå.
Ella sitter näsa mot näsa i pappans trygga knä. Små envisa händer möter stora. Knubbiga sammetsfötter tar spjärn mot skitiga arbetsknän.
Varje gång pappan säger stå, så reser hon sig upp. Vid kommandot sitt, sätter hon sig. Om och om igen. Märkliga unge!
7 månader från födelsen, 4 månader om hon legat kvar i magen.

Hon är mycket intresserad av det vi äter. Vill så gärna ha av allt, men det är ju svårt utan tänder… I går kväll käkade vi hemmafixade burgare och pommes. Pappan stack till en pommes till Ella-tjejen som hon genast greppade och tog sikte mot munnen.
I dag fick hon käka av storebrors Smoothie. Frysta bär, bananer och vaniljyoghurt som sedan mixas ihop till lagom konsistens. Funkar som frukost eller mellis till stor och liten.
Fast fortfarande är det tutten som vinner, vilket jag är så lycklig över.
Rätt som det är sitter hon nog där framför Bolibompa och tuggar på en Skogaholmare
och mamman har nya kråksparkar och undrar nyvaket vart bebisen tog vägen…

Ella och jag har varit med storebrors dagis på utflykt. Fröken bor på landet, bland får, hundar, kor, katter, hästar och en schysst vykortsvy ner mot sjön.
Stor buss hämtade alla barn, fröknar och en och annan förälder vid rara dagiset. Sedan blev det en pratig, sjungig resa mot naturen och alla djuren.
Fika när vi kom fram och lite regn, förstås.
Sedan gick vi alla i tåg bort mot fårhagen. Där var barn och fårskallar lika busiga och springiga i benen. Två skockar, olika men ändå så väldigt lika…
Till lunch serverades pannkakor på stor presenning för många bakar.
Sedan blev det kosläpp, hjärnsläpp eller barnsläpp! Det är fantastiskt att se på i smyg när barn skapar och leker. Allt blir levande i deras händer!
Sedan buss hem till staden igen.
-Inget glömt, frågade busschaffisen, när vi var framme.
-Bara sovande, skitiga och glada barn på nästan varenda säte…
Tack för en glad och skön dag!

Vill säga grattis och ge en stor kram till mina föräldrar som firar guldbröllopsdag i dag.
50 år tillsammans som gifta, + några år till innan… snacka om kärlek!
Hoppas ni njuter nu av livets goda och varandra! Sköt om er!

Det första som mannen köpte var två blombuketter till frun, en från 4-åringen till mamman och en från hjärtat. Samt vin och råvaror som han som vanligt trollade fram en kalasmiddag av.
Stavas KÄRLEK.
Tack, kan tyvärr inte bjuda igen. Fast försöker fixa en och annan schysst frukost…
Senare på kvällen kom fina vännen över och det blev grabbigt i soffan med en hel del motorcykelprat. Mamman fick lite tid till att skriva en artikel om ett ungt, lokalt band till tidningen. Tänker att detta kanske kan leda till något annat jobb framöver, med riktig lön och många uppdrag.
Då jäklar ska jag kladda ner i köket!

Apropå kök: Vad hände med de mysiga stunderna vid diskbaljan efter middagar med goda vänner? När jag var liten minns jag hur mammorna hade trevligt tillsammans i köket med disken efter avslutad middag. Någon diskade, några torkade, någon plockade in porslinet i skåpen.
Vad gubbarna gjorde minns jag inte, för det var i köket ”det hände”.
Kanske är det diskmaskinernas fel.
Upp till kamp mot maskinerna.
Ibland är långsamt hälsosamt. …och trivsamt!

Ses i köket!

Hej farfar!
Hörde att du inte mådde så bra. Hörde att du var i Uppsala, på samma sjukhus som jag. Just där jag valde att komma ut.
Dagen efter skulle jag åka tillbaka till Eskilstuna, fast inne i mammas mage, men Uppsala kändes bättre. Det var det den där Talgoxen viskade  i mitt öra, att Uppsala blir bra.
Har du sett den ännu? Kanske den har suttit på fönsterbrädan till ditt rum också, lagt huvudet lite på sned, pickat och pratat ivrigt med hela kroppen. Berättat att allt kommer att bli bra!
Du gillar ju fåglar. Pratar samma språk.
STOR kram från Ella

Vi firar in nationaldagen på glasverandan med gott på faten och i glasen. Bara lilla familjen. Ella får smaka av färskpotatisen och svampsåsen, dock utan svampbitarna. Hon tycker det är kul och spännande de första tuggorna, sedan kommer gråt och tårar. Det var lika med bananen för några veckor sedan, men den gillar hon nu.
Jag helammar henne fortfarande, så detta med maten är bara för att testa. Hon är nyfiken. Kollar in vad som finns på bordet, hur vi äter. Men tutten vinner. Att amma är vackert och ack så smidigt.
Lilla knytt, du får amma så länge du vill. Jag ska ingenstans.

Sonen och jag avrundar med en bok om hur klockan fungerar. Med visare att snurra på. Ja, detta är ju inte så lätt…
Vi är i alla fall överens om att när stora visaren står rakt upp och den lilla pekar på en siffra, så är klockan vad den lilla visar. Detta var han med på.
Ella somnar sedan i pappans stora, trygga famn. Vaggandes till ro i den av farmor ärvda, mycket gamla gungstolen. Den är nästan alltid upptagen. Främst av katterna.
Det är märkligt…eller kanske inte, alla de platser som är lite bekvämare har denna effekt.
Ellas spjälsäng är mysigast, sedan kommer barnvagnsinsatsen.
Hon har mer katthår än eget.

Nyss åkte fembarnsfadern ner till klubb. Sverigefest med liveband där ikväll. De tre stora barnen skålar gärna med honom där. De två skitungarna får vänta ett gäng år… vilken lyxig situation han satt sig i. Båda av världarna, liksom.
Jag går in med en hög nytvättade kläder till Ella Bella Bus. Kollar ner i sängen och ser ett mycket litet barn sovandes alldeles stilla. Ååh, du lilla varelse, vad har jag gjort? Är du min? Ja, i alla fall en liten stund här i livet.  Jag ska göra mitt bästa för att vägleda dig. Vi grundar packningen med massor med trygghet och kärlek. Det är bra!

Gluttar in hos storebror. Han sover också.
I morgon när vi alla vaknar, så är det i samma säng. 1.40 cm. fördelat på 4 personer. Då svär pappan. Mamman ligger redan skavfötters. Tänk vad det är härligt med besvärligt! Tänk vad tomt det blir och tänk att det är snart…
Go’natt alla mammor, pappor, små och stora barn. Vilken tur att vi har varandra.

Just nu står mannen och spelar gitarr på en mysig hemsnickrad scen, mitt ute i skogen hos en nybliven 50-åring. Kalas i trädgården, grillat, alkohol, livemusik, massor med kul folk i alla åldrar… men trots allt- ynka 7 grader, regn och blåst. Tydligen den allra kallaste 2:a juni någonsin! Jag tycker så synd om födelsedagsmannen. Som han snickrat, fixat och donat, precis som vanligt, han bara är så’n! Det kommer nog att gå åt en hel del alkohol under kvällen/natten för att hålla värmen!
Jag åkte ut med båda barnen och grattade med en kram och ett rör Treo. Försökte njuta, men frös som fan, trots sällskapad av Dr. Martens, kofta + skinnpaj.
Sonen virvlade likt ett maskrosfrö över ängarna. Blev raskt dyngsur om jeansbenen. Vad hände med sommaren? För några dagar sedan sprang grannflickan fram och tillbaka med lekkamrat i vattenspridaren. Jag fick dåligt samvete och letade genast fram vår uppblåsbara, något för stora pool. Efter en stunds pumpande såg jag ett 1 -kronas stort hål i den!

Kvällen avslutades med smågodis, film och en koja av pinnstolar och överkast i vardagsrummet. Mysigt, varmt och vattentätt, fast kanske inte så rock n’ roll.
Behöver dock inga Treo i morgon…

Mamman har ungefär en miljard leverprickar överallt! En prickig korv har inte en chans i jämförelse… Så jag går och kollar alla dessa en gång om året på hudmottagmningen. Ibland tycker den kvinnliga läkaren att någon ser lurig ut och är snabbt framme med skalpellen. Alla prickar skickas sedan på analys. Det är väl inte jätteroligt att gå och vänta på provsvaren. Min farmor dog i hudcancer, det som heter Malignt melanom eller något liknande… Så jag ligger helt klart i riskzonen. Sedan är man ju fåfäng och vänder nosen mot solen så fort tillfälle ges… korkat, men ack så skönt! Vi längtar ju så efter ljuset och värmen.
Sonen har redan fått ett gäng prickar på sin lilla kropp. Minns att den första kom redan innan han var ett år. Snart är det väl Ellas tur…
Varför ärvs allt dåligt? Varför är dåliga saker så starkt genetiska. Krokiga tår, utstående öron, gluggar mellan tänder, tunna hårstrån, genomskinlig hud, myror i brallan. Vilken tur att kärleken är blind och att det faktiskt är insidan som räknas.

I fredags tog jag bort två av dessa prickar. Ella var med. Hon trivdes så bra i en ung sköterskas famn under operationen. Knorrade lite en stund, men fick då en sightseeing i korridorerna. Där drog hon blickarna till sig som vanligt. Det var många som gärna erbjöd sig att hålla och trösta.
-Tack för att jag fick ha henne en stund sa den rara tjejen. Det var jättemysigt. Hon är så liten och fin.
Ja, det är hon verkligen. Fast liten vet jag inte… inte så värst mycket sparv längre, 4,6 kg! Det börjar bli tungt i bärselet, det som jag trodde att vi skulle få vänta länge på innan hon ens skulle kunna sitta i.

Efter operationen strosade  Ella och jag runt på sta’n. Det var marknad, med mycket bjäfs i alla stånd. Köpte några stora frön av en man från Senegal. Dessa skulle bringa lycka och rikedom. Köpte två, en till Ella och en till storebror. Jag förvaltar dessa i min plånbok så länge. Det var där de skulle trivas bäst, påstod försäljaren. Jag fick ett extra frö på köpet. Det gav jag till min man. Det är så jäkla mycket han drömmer om. Och allt kostar de största sedlarna…
Själv drömmer jag om ett glas vitt i en skön stol, rakt i solen. Gärna med några goda kamrater och utan barn, i alla fall en kort stund. Eller i sällskap med en lång skön bok i det tysta. Det är själva ansvaret jag vill slippa för några minuter. Det vuxna. Sedan blir det säkert tomt, längtigt och stressigt med ostressen.
Att man aldrig är nöjd? Skäms…

Ella var gnällig under promenaden. Dessutom varm. Hade nog feber. Jag gick hem. Jo, över 38 grader. Hon gnydde hela tiden som en hund. Jag ringde sjukvårdsrådgivningen. De rådde mig att åka till sjukhuset för att få henne undersökt av en läkare. Kullbergska tar inte emot så här små barn. I alla fall inte prematurer.
Så det blev återigen Eskilstuna.
Ella blev grundligt undersökt av både rar sjuksyster och  ung kvinnlig doktor. De kunde inte hitta något knas.
Vi tog silverhingsten hem igen.  Ella trivdes som vanligt här i sällskap med Guns n’ Roses på skön volym.
Jag hade faktiskt gett henne lite flytande Alvedon innan vi stack hemifrån. Hon blev piggare av detta. Var vaken längre stunder och skrattade med oss.
Fast på sjukvårdsupplysningen sa de att 38 grader inte räknades som feber och att Alvedon inte behövdes…
Men nog har jag feber och mår skit vid 38 grader… Då sitter Alvedon som en smäck och ger märkbart resultat.
Kvällen och natten flöt på. Dagen efter var hon symptomfri. Märkligt!

På vårt rara lilla dagis är det vi föräldrar som sköter städningen. De pengar vi spar in då räcker till något extra kul för barnen. Klart vi städar medan vi svär… massor med kladdiga barnstolar, sand överallt från den generösa sandlådan, kletiga fönsterrutor.
Mannen är motvalls, så jag brukar dela denna uppgift med hans äldsta dotter.
Vi har trevligt i skiten. Hon är superduktig, smart och snabb!
I dag fick hon faktiskt dra tyngsta lasset, trots att vi hade med oss en extra städkärring; Ella Bella Bus!
Liten trivdes framåtvänd i bärselet. Första parkett, typ. Här sitter hon lugnt och betraktar livet. Somnar alltid efter en stund, nöjd.
Det funkade även i dag.
Tack stora storasyster för hjälpen. Du är så jäkla bra och klok. Gör något bra av din vishet. Sköt om dig, kram! Snart kommer Ella hem till dig och pysslar lite!