Måndag. Jäklar vad kallt det var. Ledigt från dagis. Måste ut en stund. Pojken behöver rastas. Liten dam sova middag. Tur i alla fall att solen leker mellan träden. Längtar alltid ut då.
Gräver i stökig garderob. Hittar varmfordrade kängor. I med en sula. Raggsockor på det. Frusna fötter ger en frusen själ.
Tänk, det var inte så oskönt ändå. Och så knarrar det mysigt under sulorna. Gnistrande, gnisslande snö. Silverskatter på marken.
Ella somnar innan vi klivit ner för sista trappsteget. Arg. Hon vill verkligen inte åka vagn. Vet ju att hon somnar då. Stretar emot i det längsta.
Precis likadant är det inne. Somnar motsträvigt i vår famnar. Jag kan dock fortfarande amma henne till sömns. Värre är det för pappan. Men han har starka armar…!
Sandbilen har inte förstört föret på trottoaren helt än, så jag drar pojken till pulkabacken. Vi gillar den vid sjukhusparken. Här träffar man faktiskt emellanåt på fler fartsökare. Både stora och små.
I dag en annan 5-årig som åkte snöskovel! Helt ostyrigt, livsfarligt, härligt och snabbt.
-Men min äj snabbaje, ha!, sa den bobåkande sonen.
För i en 5-årings värld är nästan allt en tävling, och det är bara att vinna som gäller.
Ella sov på och under fårskinnsfällarna. Bara toppen på mössan anades där i vagnen. Kanske att hon får åka lite pulka denna vinter, med liten storebror som ryggstöd.
Precis som i badbaljan.
Hemma smakade riktig, på spisengjord varm choklad mumma! Även för liten tjej.
Och så lite härliga teckningar vid köksbordet efteråt. Yviga bokstäver dansar över pappret. Signerar mästerverken i stor stil.
Han kan redan alla bokstäverna i alfabetet. Tycker däremot att man kan skriva från vilket håll man vill. Tror att det har att göra med att pojken är vänsterhänt.
Vi rättar honom och säger att man alltid läser och skriver från vänster till höger, annars blir det fel.
Mycket motvilligt ger han till slut efter. Han är envis och står alltid på sig. Bra egenskap förstås, men jobbig när den pågår till sin spets.
Funderar över samtalet jag hade i pulkabacken med en mamma. Hur hon under sin föräldralediga tid pluggat på distans till barnskötare. Trötta kvällar med kurslitteratur vid köksbordet och familjens vardagsstök som kuliss. Hur hon sedan efter ”ledigheten” började jobba på en förskola några mil utanför stan och då lämnade bort sina egna barn till närmsta förskola.
Ja, nog är vi lite knasiga.
Lämna ett svar