I dag var lokala tidningen här för att gratulera Ella på 1- års dagen.
Med tårta och fin nalle.
Mannen slog på kaffepannan och sonen klippte tårtkartongssnören.
Ella sötare än tårtan tuggade sedan ivrigt på dessa. Nöjd.
Lite avvaktande, betraktande.
Vi tände det enda ljuset i tårtan och fotografens blixt smattrade.
Lokal kändis vid 1 års ålder! Detta är ju det andra reportaget som görs om Ella.
-Berätta nu vad som har hänt under det här året, frågade den kvinnliga journalisten.
Ja, vad har inte hänt? Detta första år i ett barns liv är ju som ett 100 meters lopp i Carl Lewis-stil.
Vad var det som hände? Hur var det innan?
Litet knytt, allt nytt. Varje dag ett äventyr.
Vårt samtal runt Perstorps-köksbordet ”Virr Varr” mynnade ut i helt andra saker.
Som att det saknas ett riktigt bra och barnvänligt fik i staden.
Avsaknaden av Skivstället, cd-skivans rykte om come- back, vinylens utmärkta kvalite´, drömmen om något nytt kryp-in-butik-café-öppen scen-second hand.
Ella blev trött och somnade vid tutten.
Sonen släntrade in mot TV:n som visade Scooby Doo på en av våra nya kanaler. (Parabol på taket, hej då tele2.)
Ja, det blev helt enkelt ett virr-varr.
Stackars journalist. Vad bliva av detta?
Men det blir ju lätt så här, när man trivs tillsammans.
Det händer även mig när jag intervjuar någon intressant eller kul prick för något skribentuppdrag.
Helt plötsligt kommer jag på mig själv med att sitta med en tom sida framför mig och pennan vilandes på bordet.
Så var det bland annat den gången jag var ut till Marie Selander, strax utanför stan.
Vilket intressant liv hon levt, ja lever!
Dessutom blev jag bjuden på ett så jäkla gott kaffe i hennes torp-kök. Visst smakar det bättre i ett falurött på landet med grannen en bit bort och flugorna surrandes runt huvudet!?
Mannen hennes övade på sin ståbas i rummet intill och en katt låg alldeles nära mig på kökssoffan och purrade.
I min mage växte ett knytt.
När jag blundar är jag där igen.
6 år sedan nu.
Knyttet ligger och sover i sitt rum.
Favoriten, älskad storebror, idol.
Ja, Ella är mycket lycklig och förälskad i sin lilla storebror.
…och han i henne.
Lämna ett svar