Känslan av att ha tagit fel skor infann sig i dag, när jag med en skruvdragare i ena handen och ett gäng olika skruv skramlandes i jackfickan, gick ut genom dagisets dörr.
42 år och aldrig hållt i en skruvdragare, än mindre använt en!
Det hade väl ändå varit bättre om jag strykit ett par gardiner?
Det är fixardag på lilla rara dagiset. Alla föräldrar är på plats för att ordna med sådant som gått i stå.
-Vilka vill vara ute och fixa på gården i dag, frågade fröken vid morgonsamlingen.
Jag räckte genast upp en hand, förvånad själv över min direkta reaktion.
Så nu står jag här på gården, alldeles själv. De andra två fixarna drog iväg i ett ärende.
Skorna är i och för sig mina, men skruvdragaren är lånad. Fast den ligger rätt bra i handen ändå…
Hur svårt kan det va´?
Två brädor fattas i ett staket. Dessa ligger uppslängda på ett uteskåp.
Jag slår ut de gamla spikarna och måttar upp brädorna mot staketet. Använder de gamla hålen men har lite längre, kraftigare skruvar.
Drar i gång maskinen. Skruven snurrar snabbt och säkert in genom brädan.
Easy peasy som Jamie säger.
Går in till fröken och meddelar att nu sitter brädorna på plats och antagligen håller för lite häng.
Och tänk, skorna sitter alldeles perfekt.
Undrar om det är något mer som måste skruvas lite med?
Lämna ett svar till Pyspunka Avbryt svar