Kanske inte riktigt så fort, men nog gick det undan för 5-årig pojk på liten BMX.
Mammans idé, ångrade mig när jag stod där uppe och såg all fart. Det isade till i hela min kropp, men det gick ju bra. Pojken tjöt av spänning och adrenalin när han kommit halvvägs i backen.
Pappan är på en hojklubb som firar 25-år. Spelar där ikväll med sitt gubb-band.
Regnet har vräkt ner nästan hela dagen, men det blev faktiskt en lucka precis när han skulle dra iväg.
Då passade vi på att gå ut. Sonen tyckte att skogen var ett bra mål för litet knytt i vagn och han själv. Ja, och så mamman förstås.
Vi gick i den på åsen utmed Nyköpingsvägen. Här hittade vi massor med blåbär och hade turligt nog en tom påse med i vagnen.
-Ska vi baka blåbärsmuffins när vi kommer hem sedan, frågade jag sonen.
-Nä, ja gillaj inte det. Vi kan äta me mjöjk.
-Kanske lite socker också?
-Ja, mjöjk, tjockej och bjåbäj. 3!
Att räkna är kul. Och så lätt! Bokstäverna är lite knepigare, men vi provar även dessa.
Efter Gatstuberg i nästan 180, tog vi Djulö Allé hem. Hittills inget regn. Ella sov så gott i vagnen, trots allt som måste frågas, diskuteras och dissekeras vid sidan om henne hela tiden.
Hemma med blåbärsmunnar och strösockrigt köksbord kommer farfar på besök. Han drar till sitt hus i Spanien om några dagar och ville bara säga hej då.
Ja, det låter fantastiskt skönt. Fast nog är väl hösten skön och makalöst vacker här hemma just nu. Träden brinner i gult, orange och rött. Marken är full av plockvänliga kastanjer. Vi rotar fram grövre skor, glada, spralliga gummistövlar och längtar ut när det inte regnar. Allra mest längtigt är det när solen är närvarande.
Snön kommer sedan som en pungspark. Då känns det oändligt långt till bad med glada barn i sjön…
Men bob är kul. Och stjärtlapp. Och korvgrillning vid ett vindskydd med goda kamrater och kalla, blöta vantar.
Vilken tur att vi har alla våra årstider.
Men vad fort de passerar. Är det för att man själv är på andra sidan 40?
Lämna ett svar