Rabarberpaj på solig, halvfärdig veranda

-Får vi komma över med en nygjord rabarberpaj? …Och kolla in bebisen också, förstås!
Oj, vad kul och gott, självklart. Tack! Ska bara ut och rasta en myror-i-brallan-snart-5-åring först. Kom om ett par timmar så har vi rusat av oss.
Det är världens snällaste storebror, (morbror till barnen) som ringer. Fast själva baket står hans Maria för.

Vi tar en tur med barnvagnen och den fortfarande stödhjulsförsedda cykeln nedför Djulö Allé. Här går det undan. Mamman får springa fort för att ändå inte hinna med. Ella slumrar helt oberörd i vagnen. Ju fortare och galnare, ju bättre. Pappagener?!
Sonen vänder och cyklar tillbaka, strålar ikapp med solen. Det har regnat hela dagen, så plötsligt, en spricka i det gråa, och solen pressar sig igenom. Då är det bäst att skynda ut innan det mulnar på igen. Vilken knassommar. Den startar liksom aldrig. Vill inte komma till skott.
Nere vid herrgården köper vi glass och njuter på bryggan alldeles vid sjön. En andpappa simmar nära och kollar vad vi snaskar på. Glass? Jaha… var är kexen då? Jag väntar en stund ifall att, trycks han tänka.
Sedan tar vi allén hem igen. På en höjd svänger vägen… men inte sonen. Jag skriker, neeej! Sedan ser jag hur cykeln brakar utför. Jag rusar fram och ser sonen på benen nere i diket. Blöt och skitig med tårar och gråt.
-Det var inte jag, snyftar han. (Det är alltid så nuförtiden…!)
Mamman kanar nerför och kollar hur hel han är. Jodå, allt verkar vara på plats. Får upp cykeln och skitig pojke på vägen igen. Ella sover fortfarande.
Lite försiktigt tar vi oss hemåt. Pojken sitter tyst på cykeln, som mamman får dra med ena armen. (Vagnen med den andra.) Tur att stödhjulen fortfarande är på.
Jag berättar hur knasigt blommor kan heta; Kärringtand, Hundkex, Humleblomster, Smörblomma…
Sonen skrattar lite.
Vi ser en klarblå fjäril.
-Den e ju som en bomma näj vingajna äj hejt ute, konstaterar han.

Hemma väntar vänner, sol och nygjord rabarberpaj.
Verandan är nästan färdig… men här finns hjärterum. Lite ny färg på flagig, några skruvar i 60-tals stolarna, lite rens på ogräs som vill vara med… men det tar vi en annan dag. Nu njuter vi av nu. Skitiga, glada, rusiga och med god aptit på allt och livet…  Ibland svänger vägen när man trodde att man hade koll.
Har suttit på skitfinare uteplatser och inte haft hälften så trevligt….

Ella får suga på en skiva vattenmelon i olika, kärvänliga famnar. Hon trivs i centrum. Sonen skruvar lite på sig.
-Får jag hoppa på studsmattan , mamma?
Ja, håll dig på mitten bara. Var försiktig!
-De e ja ju, mamma!

Tack för titten! Välkommen åter, gärna snart! Vin nästa gång? Vår tur att bjuda.