4.330 g.

Har varit på BVC och visat upp oss.
Sakta, framåt och uppåt går det. Ovanstående vikt matchas med en längd på 54 cm. Så nu flaggar byxbenen och bodysarna räcker inte att knäppa.
Minns de allra första kläderna vi fick på sjukhuset av snälla kamrater. Prematurstorlekar, som ändå var för stora…
Det är ett halvår sedan. Hjälp vad tiden går!
Nu njuter vi vår om dagarna. I dag blev det en långpromenad med sonen på sin cykel. Hade sett en liten annons i tidningen om ett traktor & nostalgimuseum som hade öppet just i dag. Här fanns även häst och vagn för de som var sugna på en tur. Hela, lilla familjen gav sig iväg.
När vi kom fram var det så där pinsamt avslaget. En uttråkad häst, en gubbe som satt på en bänk och fällde några trötta kommentarer medan han höll i hästens grimma och inget mer. Jo, en dörr som stod öppen och skvallrade om att det var här och det var öppet. Vi gick in och blev överraskade av dyr entré och en helt folktom lokal. Vi la i backen. Tunt i lädret fortfarande, Behöver kulorna till mer innehållsrikligheter nu.
För samma peng får man en jättefin utställning i Julita med massor av fler vackra maskiner och mindre pinsamheter.
Det blev en fika hos goda vänner i värmbol istället. Alltid trevligt!
På gatan utanför ett av husen satt några flickor och hade ”loppis”. Vi fyndade nybakt sockerkaka och slapp komma tomhänta till fikat.
Nu snarkar mannen i soffan. Ella ligger i sin säng och trängs med en av husets två katter. Sonen sover skavfötter med den andra. Barnens alldeles egna skyddsänglar.
Nu ska mamman gå ut i köket och skörda nybakta bullar. Sonen bakade med kanel och jag med vanilj. Bästaste skatten i frysen!