Trött mamma kallar sitt barn vid fel namn under blöjbyte.
Någonstans mellan mörker och natt.
Panoramafönstrena stirrar tillbaka, speglar.
Litet barn vill inte sova. Gnyr, kvider. Magen svider.
Rädd för mörkret, ensam i en ny värld.
Var det inte någon annan här?
Kom var nära, alldeles intill.
Mamman kan heller inte sova.
Jag snusar på ditt huvud, du blir tyst och allvarligt still.
Så sitter vi en stund, det är december någonstans i livet.
Snabba varma andetag mot en mammas hals
en saga som viskas i mitt öra
Ett litet hjärtat springer
med lätta steg över spända bröst.
Vi dansar stilla vidare i natten.
Vilken tur att jag får dela den med dig!
Lämna ett svar till Familjen Lantz Avbryt svar