Pyspunka

Den godaste pralinen i asken

Skrivet av

Jessica

Det luktar fantastiskt från det mycket spartanska köket på sjukhuset. Mannen är här och trollar med fina råvaror och vi njuter helg tillsammans. Pojken är hos mormor och morfar, något han själv önskat.
Jag vet att han har det lite för bra där… får all uppmärksamhet och blir ordentligt bortskämd, härligt. När han har det bra, mår jag så mycket bättre. Kan koppla av och njuta av mannens svada. Jag älskar människor som har det spontana talets gåva.

Det blev en tvårätters i dag. Handpillade räkor, löjrom en klick creme fraiche, rödlök och ett gott knäcke med havssalt och rosmarin. Förrätter är nästan godare än huvudrätter tycker jag. En pilsner till detta, alkoholfri för min del, pumpande amma som jag är. Gött!
Sedan halstrad torsk med en fantastisk svampsås och pasta till det.
Tror faktiskt inte att det lagats mat så innerligt på dessa två små kokplattor tidigare. Här är det nog mest micron som gått varm, det ser i alla fall ut så inuti…

Till dessert blir det samvaro med Ella-tjejen. Körsbäret i likören. Den godaste pralinen i asken, liten, stark, smakrik och ack så söt!

Tack du underbara man för att du är one of a kind! Tack för skön helg, repris tack!

Kommentarer

2 svar till ”Den godaste pralinen i asken”

  1. Profilbild för Pernilla
    Pernilla

    Skickar alla styrkekramar jag har till er och lilla Ella, vilken liten kämpe. Helt underbart skriven blogg, mina tårar vill inte sluta rinna. Underbara barn vad vore livet utan dem.

    //Pernilla

    Svara
  2. Profilbild för Helen Karlsson
    Helen Karlsson

    Hej på er. idag har jag läst ikapp i ”pyspunka”, det är några dagar sen. Men ni sliter på, ser jag Ella med ”crew”. Det är stake i den ungen, det är tydligt det. Det är väl vad vi kommer att säga till henne sen, när hon tar hela världen i anspråk, ska förändra den på sitt sätt, säkert ibland bråkigt o högljutt (det finns ju lite gen-facit att kika på) , självsäkert o engagerat. Då ska vi säga till henne : ”Ella, redan innan du skulle vart född visste vi det här, vi visste att du skulle dra på så här, o det är bra, lilla hjärtat, men skulle du kanske kunna göra det liiite tystare, bara en liten stund, så vi hinner med, vi gamlingar. Och det är fint att du vill en massa, men du vet , vi har hängt med ett tag o provat, det där funkar inte.” Hon kommer tycka vi är hopplöst mossiga o trista, sucka o dra på nya äventyr. Och då när hon gått sitter gamlingarna där o myser över att det är sån stake i ungen iaf, fast vi inte riktigt sa det till henne. Kan ni se oss? Puss o kram på er, kämparnas drottningar o konungar

    Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Fler inlägg