Ett mycket litet barn ligger återigen vid mitt bröst. Slickar, snuttar, smakar lite försiktigt. Tar ett hårt tag, men släpper. Smaskar lite nyfiket, somnar utmattad.
Vad ska jag göra? Vad är det här för kul grej? Som en napp fast mjukare och varm!
Ett så här litet barn som Ella, vet inte riktigt hur man ska göra. Förstår inte att svälja när det börjar rinna. Har inte samma instinkt som ett ”färdigt” barn.
Storebror började tutta redan några minuter efter att han kommit till denna värld. Stark och envis fick han tag om bröstvårtan, smackade och sög. En reflex. Sug tills det kommer liksom.
Men Ella vet inte än. Hon skulle ju ha blivit serverad i min mage i några veckor till, typ 9…
Vi provar i morgon igen. Och nästa dag och nästa… Du envisa lilla tjej, vi grejar det här. Mamma är också rätt envis. Ju fortare vi fixar det här ju tidigare får vi åka hem.
Där väntar dina syskonen nyfiket på dej. Oj, vad du kommer att bli bortskämd. Med kärlek. Hurra vad bra!
Det kommer alltid att finnas någon som lyssnar och förstår dig när livet känns tungt, svårt och orättvist. Någon som förstår när mamman och pappan känns mossig.
Lyllo dej lilla tjej.
Lämna ett svar