Tvåsamhet

Hämtar pojken på dagis. I dag är det onsdag, då är det Bamsegympa på eftermiddagen. Redskapsgymnastik för 4-6 åringar i en sunkig, sliten gympahall.  Ett syskonpar som brinner för gympa leder barnen i rätt riktning. I dag uppåt med hjälp av trampett och tjockmatta.
Vi föräldrar får vänta i 70-tals korridoren. På den långa oranga väggen hänger en! teckning som deklarerar: övning ger färdighet med lila oregelbundna bokstäver. Får en föräldratår i ögonvrån.
Lokalernas alla klockor visar olika tid och ingen av dessa fungerar. Tiden står alltså still i dubbel bemärkelse. Man vet inte riktigt om man är i tid, hur lång tid av lektionen som pågått eller hur lång lektionen egentligen är… Fröken tittar också på klockan och talar varje gång om för oss föräldrar att den är trasig. Hon springer själv och gluttar på mobilen istället…
I år tycker jag vi skiter i att samla till en blomruska, vi köper några ur på IKEA istället, deal?!

På vägen hem svänger vi förbi kondiset och köper deras sista lussekatt, varsitt stort pepparkakshjärta samt en chokladboll.
-Inte med totos, mamma. (kokos)
Hemma får jag hjälp med kaffebryggningen. Sonen räknar, måttar och vill se hur vattnet rör sig igenom maskineriet. Jag har inte haft lusten att dricka kaffe själv, men i dag är jag faktiskt sugen. Lussekatten är som gjord att dela på mitten. Ivriga barnfingrar fixar.
-Titta, jussin i !
Sonen doppar sin katthalva i choklad.
-Tata mamma, jättedott!
-Ja, faktiskt. Njuter påtår och tvåsamheten i saknadheten.
Fönstret är klätt i svart sammet, månen en gul banan och en stjärna lyser lite starkare än de andra på himlen.

Mannen ringer och avlägger rapport. Berättar att han sjungit för Sparvel när hon låg på hans bröst.
-Favoriten är Blinka lilla stjärna där.

Go´natt du lilla diamant i skyn, ses i morgon! Hälsa pappan att jag älskar honom!