-Ella väger 1.050 g. i dag, ringer sprudlande mannen och berättar för mig. Du är väl vaken?
-Ja, ljuger jag, men klockan har faktiskt inte ringt än. Sonen ligger bredvid mig i sängen, men verkar inte bli störd av vårt samtal. Han vänder sig om och snart hör jag en snarkning.
Vi har fått berättat för oss att mycket vänder och händer när dessa små barn passerar kilo-strecket. Känns som ett skönt litet delmål.
Läkarna gör beräkningar som sedan ligger till grund för hur mycket mat man ska öka på med kontinuerligt för att Sparvel ska öka i vikt, men hos Ella sa det stopp för mage och tarmar när vi kom upp till 16 ml. varannan timme. Då låste sig hela systemet. Magen blev hård, stor och gasig.
-Hon har bajsat spontant några gånger under senaste dygnet, fortsätter mannen. Vi har även hjälpt henne emellanåt med massage och luftat sonden. Vi ger henne 14 ml. bröstmjölk varannan timme. Hon har inget i magen kvar när vi påbörjar matningarna, så tjejen är hungrig. Jag tycker att hennes dippar har minskat och hon hämtar sig själv, men fortfarande sjunker pulsen emellanåt. Det är läskigt, fortsätter han. Jag är helt slut…
Tänker på samtalet när jag cyklar till dagis. Beslutar mig för att i dag glädjas åt hennes viktuppgång, ett steg fram liksom. 1.050 g. Av kärlek, närhet, jävlar anamma och bröstmjölk.
Lämna ett svar till Malin Avbryt svar