Justera fläktremmen lite

Är det så skönt hos mamma, så att du glömmer bort att andas, säger en söt sjuksköterska.
Är tillbaka i Eskilstuna hos Ella. Vi myser tillsammans under varm filt. Ibland piper det till på dataskärmen, och hennes siffror sjunker.  Ella tappar kort andningen.
-Det blir lätt så med dessa mycket små barn. Vi har också märkt att det inträffar när hon fått mat. Då blir det full koncentration på att ta hand om den.
Men hon ”kommer på sig själv” och landar återigen på bra siffror.

Jag skakar till henne lite lätt och pratar eller sjunger. Blir förstås rädd. Lilla tjejen, är det jobbigt?
-Vi kan hjälpa henne lite med att sätta tillbaka c-papen till natten. Nu har hon ju klarat sig utan i flera dagar. Vi får se hennes värden under kvällen och ha koll på dipparna.

Ett steg fram och kanske ett tillbaka. Det är bara att vänja sig vid en skör tid här med fokus på nu. Men hon är en mycket duktig tjej, det får vi höra från alla. Det stärker i turbulensen.
Proverna som skickades när man misstänkte en infektion har kommit tillbaka. Man hittade inget i dessa. Skönt!
En ny undersökning av hjärnan har gjorts med ultraljud och där ser också allt bara bra ut.
Bajs och kiss fortsätter att komma ut. Maten sörplar hon i sig och ökar i vikt. Idag väger hon 910 g. Är nästan tillbaka på födelsevikten efter en helt normal nedgång. Så gör alla bebisar. Det känns bara så trist när det är så några gram från start…

Hon är duktig och stark. Blir ingen ombesiktning. Inte ens en 2:a. Vi får justera fläktremmen bara.

Mannen är hemma med storebror nu. Pratades vid nyss. De hade tagit en tur ner till klubb efter dagis för att kolla hojarna. Bygga lite i huvudet, provsitta, drömma.
Meka en annan dag. Kanske i helgen.
Hör en liten ivrig röst i bakgrunden. Är lika lycklig jag som pojken. Lycklig över att han har en sådan bra pappa. En pappa att göra pappagrejer med. En värld utanför mammans.
God natt killar, älskar er! Kram från två tjejer i Eskilstuna