Författare: Jessica

Ute snöar det åter. Luften är fortfarande kall och de två solstolar jag släpade fram för några veckor sedan, ja då solen värmde en trött själ en kort stund, står blöta och blänger på förbipasserande som hukar i snålblåsten.
Inne lyser dock solen. I köket poserar en Rapunzel.
-Ta en bild, mamma. Vi skickar den till Freja!
Ella fick ett gäng prinsessklänningar av fina Freja för några år sedan. Glittriga, slinkiga saker i tyll, spets, brodyr och glitter. Magiska tygstycken att bli förtrollad av. Ett stort kliv in i sagans värld på tå och med minst två piruetter.

Efter en stund kliar dock de frasiga tygstyckena.
-Mamma, titta. Nakenfis!
Då passar det ju alldeles utmärkt med ett bad.

Så nu fortsätter leken vidare i det lilla sittbadkaret som passade in i en vrå i husets gamla badrum, eller ja badutrymme…
Det är Ella och badsvamparna i form av olika djur som leker i nästan en oändlighet.
Då sätter sig mamman, som är så lycklig med en solstråle i huset, och skriver några rader på bloggen.
I morgon är det måndag. Nya tag på jobb, fritids, förskola och skola.
Fick en kallelse från Ellas förskola i mailen. Den skvallrade om inskolning till 6-års-förskoleklass på Nortons skola. Jisses! Liten myra…
Men va’ kul och spännande det blir!
Älskar dig, till månen och tillbaka 1001 gånger, som Storebror Norton sa för några år sedan…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tänk va* att liten Ella var stalltjej för en dag…!
Hon, som till alldeles nyss varit livrädd för hästar… OCH för hundar.
Denna påskdag skötte hon ”sin” ponny på ridskolan som om hon inte gjort annat.
Tusen tack finaste Molly för att du så omtänksamt ordnade så att Ella fick den minsta hästen, ja med allt fix inför hela denna stora dag för liten myra.
Repris tack! Ella pratar nämligen väldigt intensivt om ”Ridskola på riktigt”…

 

 

 

Avslut, bokslut, tack och hej då…

Att säga hej då till något invant, tryggt, säkert, rörigt, jobbigt och tungt känns skönt,  befriande, skrämmande men någonstans ändå rätt.
När något nytt väntar runt hörnet. Ganska så oskrivna blad med okänt antal sidor.

Byter jobb.
Egentligen ju bara ett jobb. Några timmar av dygnet. en tid i livet, men ändå en nödvändighet. Ekorrhjulet kostar pengar. Enklaste vägen för att få det att snurra hyfsat jämnt är med ett jobb. Pengar in på kontot, en stund…

Det jag kommer att sakna grymt mycket är alla promenader till jobbet i gryningen.
Bara naturen och jag. Väder i olika kostym, alltid i spännande skärning och nytt snitt.

Bilden ovanför tog jag på påskaftons morgon, på väg till näst sista jobbardagen. ”Min” frulle, 45 gäster som just nu fortfarande låg och sov i sköna sängar på herrgården, men om en stund skulle inta matsalen med stora, hungriga kliv…
Tänk att världen alldeles utanför kan vara så galet vacker och stilla!
Till höger om bilden, på en sten i vattnet satt ett fågelpar. De blev på något sätt en påminnelse om vad som är viktigt i livet.

Tack!

 

 

 

 

 

 

 

Sen middag med hyresgästerna på älskade verandan. Grillat förstås! En arbetsvecka/dagis/skola är till ända. Vi är väl alla lite trötta, eller ja, mer loja. Fredagslunken. Njuta av stunden. Inga måsten.

Ella kryper upp i mammans knä. Partyfin i ljusrosa tyllklänning, gråa strumpbyxor och ett par ärvda klackskor som egentligen är några nummer för stora…
-Jag vill ju vara fin när du kommer hem från jobbet, mamma!
Ååh, älskade, finurliga unge!
Söt som socker, god som choklad och med ett hjärta av sommarsoliga smultron.

Vi gungar i den gamla knarriga gungstolen. Myser som när du var pytten.
Och tänk, nu sover liten, stor Ella i mammans famn. Och vad smakar egentligen godare?!

 

-Nu pratar vi inte mer om det, för då kan jag drömma mardrömmar hela natten…
Tänk så klok hon är, liten men ändå stor myra.

Vi har precis släckt lampan efter go’nattsagan.
Liten frågar mamman om hon vet varför Nalle Brun heter just Nalle Brun.
-Ja, det är väl för att han är just brun. Björnarna som bor i skogen är bruna, medan isbjörnarna som lever där det är snö och kallt är vita.
Men vi har inga björnar just här i vår skog. Här bor bara snälla djur.
-Vargar, frågar Ella.
Nej, inte här. Men dem är nog mest rädda för oss människor.
-Rävar?
-Rävar är snälla…och så söta! Eller hur?!
Ella ryser till och fäller just den inledande repliken. Så borrar hon in sig djupt i den väldiga Nalle Brun. Efter 30 sekunder hör jag hur hon snarkar.
Go natt, kloka, märkvärdiga unge. Åååh, vad jag älskar dig!

 

 

Frukosten är just avslutad på jobbet. Står i köket och viker pålägg till morgondagens gäster. I periferin hör jag något välbekant från den gemensamma spelanläggningen. Det är ABBA.
Helt plötsligt passerar min barndom som på film i huvudet. Blond, tandlös, 6-åring. Platåträskor, jeanskjol, gul batikt-shirt. ABBA i flickrummet hos klasskompisen Lotta. Hon med långt, lockigt hår till midjan. En självklar Agneta. Med hopprep som mic tar vi oss igenom de stora hitsen på svengelska.
Åter till köket.
Tänk, alla här, oavsett ålder har en relation till ABBA. Vi nynnar med i låtarna. Alla med SIN film i huvudet.
Kocken i köket är 22 år. Kallskänkan 35. Jag 46, en vaktmästare på 60… alla har vi vår version och nynnar glatt med i refrängerna.
Det är ganska så imponerande och häftigt.
Dessutom rätt så svårslaget.
Musik är magiskt.
Hjärnan är fantastisk.
Tänk att spara på dessa texter i så många år.. till vilken nytta…?!
Välbefinnande, gemenskap, igenkännande. trygghet, glädje…
Inte så pjåkigt med andra ord.
Thank You for the music
the songs I´m singing.
thanks for all
the Joy the bringing.

 

Klart det smakar med hemmagjord glass så här efter en hård, lång arbetsvecka.
Jordgubb, päron, lime… Pinne eller strut.
Ella överraskar och det blir affär i hennes egna glasskiosk.
Där kan man handla allt. Ett Supermall helt enkelt. Hon är en toppenförsäljare, med glimten i ögat och snabb i ord och tanke. När man besökt hennes ”Store” så är kassarna fulla och man är totalt överkörd av butiksinnehavarens charm.
Storebror ritar fantastiskt. Han har ärvt pappans konstnärliga ådra, precis som sina äldre syskon. Just nu är det nästan bara figurer från Pokemons värld. De är vackra och starka karaktärer. Ja, lite som barnen…
På jobbet pågår brobygge. En morgon denna vecka var den gamla bron helt borta.
Hotellet är stängt och vi storstädar varenda vrå på Dufwan. Det finns att göra…

Äkta mattor älskar snö!
Vackraste vägen till jobbet går genom skogen. På långa, många, spångar slingrar den sig fram i tystnaden. Nu har ljuset återvänt, och jag kan åter njuta storstilat av denna morgonpromenad.
Inte sällan möter jag något av alla skogens djur. Just denna morgon en kvick Ekorre som jag förstås inte hann fånga på bild.

Precis vid ”ingången” till ovan nämnda skog stod denna morgon en glad figur och hälsade god morgon.
Klart man blir lycklig av en snögubbe. Vi fick ju vintern åter, precis lagom till sportlovet.
Undrar såklart vem som ligger bakom konstverket.
Tack så jättemycket, du gjorde min dag!
Var för några veckor sedan på Villa Sandhem och fick njuta av en helt akustisk spelning med Helllsingland Underground. Lyckades ”fånga” en musiker, och visst skulle vi väl vilja läsa hans tankar just i denna stund!? Tack för en galet bra spelning!
Ella blir rätt som det är utbjuden till våra förra, rara grannar på landet. Det är så kul att flickorna fortsätter att hålla kontakten.
Denna eftermiddag stod det muffinsbak på agendan.
Tror att huvudingrediensen var fnitter…med socker på!
Avslutar nu med att säga skål och välkommen helg!

 

 

 

 

 

 

 

 

För några dagar sedan ringde Ella till farmor.
-När var det vi skulle åka till badhuset?
-Ja, du… på fredag kan farmor. Passar det?
-Det blir utmärkt, svarar den lilla bestämda fröken, och farmor har svårt att hålla sig för skratt där i andra änden av luren.

Så i går kväll packades en ryggsäck med flera ombyten badkläder och andra tygstycken. Klädintresset går så tydligt  i arv… Tänker tillbaka på min skoltid och hur stort och viktigt det var. Varje morgon med olika utstyrslar framför spegeln i flickrummet. Accessoarer, skor, väskor… Alla pengar spenderades i de många och olika Norrköpingsbutikerna. Ofta redan då second Hand! Att hitta något med en lagom twist, sådär coolt utan att sticka ut för knasigt… en hårfin gräns.

Farmor hämtade myran redan klockan 12.00 på dagis. Sedan blev det bad i tre timmar i Vingåkers badhus. Någon yoghurt hade tydligen också gått ner vid ett tillfälle.
I badhuset hade det varit en familj från Odensbacken förutom farmor Gunilla och Ella. Så kan det vara i det lilla samhället.
Apropå Samhälle. Såg ikväll en underbar dokumentär på svt som hette ”Samtidigt i Hofors”. Människor med stora och små drömmar, sköna karaktärer med så mycket livslust och skaparglädje. Se den!

När vi övriga i familjen sedan kom för att hämta Ella, blev vi bjudna på middag. Litet knytt hade varit en produktiv och mycket flitig hjälpreda i köket bredvid farmor.
Potatisgratäng, kött, sås, kokta grönsaker och en sallad. På två slipade glasfat var den hemkokta äppelmosen och gurkskivor upplagda med stor noggrannhet.
Tusen tack för en kulig dag!
Den gör vi väl om, farmor!?

Strax innan vi lämnar Vingåker och farmors lilla hus vill Ella låna min telefon.
Jag hör hur hon pratar entusiastiskt och gestikulerar i luften.
-Ja, det blir bra. Då hämtar ni mig i morgon efter dagis..

Det är mormor som blivit uppringd.
Nu är nästa  happening inbokad. Lika bra att smida medan järnet är varmt…

 

 

 

Som i en saga…
Allén i januari- 2017. Så vacker att man får nypa sig lite i armen.

-Ta en bild, mamma!
Svårt att låta bli…
Oj, vad jag älskar den här lilla myran!

På tåget sträckan Katrineholm-Stockholm, söndagen den 8:e januari-2017.
Tänk att jag åker på firmafest! Fast anställd, ordning och reda…en i gänget.
Temat för tillställningen är ”Gatsby”. Alltså 20-tal, glamour, paljetter, boa, pärlor, fjädrar, sotiga ögon, röda munnar.
…Ett försök i alla fall…
Skål!

Kvällens starter på hotellet.

Badrummet…

 

Sängen…Ååh, om jag fått sova ut riktigt ordentligt i den. Men det var min jobbardag dagen efter tillställningen. Tog tidigt morgontåg hem med bästaste arbetskamraten Sabina.

 

 

 

 

Får väl önska en god jul ganska så mycket i efterskott… Hmm… har varit en del att göra sista tiden och jag har nästan glömt bort min älskade blogg.
Ovanstående är från jobbet, tidig julaftonsmorgon då jag hade frukosttjänst.
Nu är vi redan inne på ett nytt år.
I dag kom snön. Äntligen tycker barnen. Och ja, visst är det vackert! Hoppas hoppas bara nu att den inte blaskar bort. Vore kul att få besöka pulkabacken!

På nyårsaftonens eftermiddag gick familjen med ca 10.000 andra Katrineholmare Djulö allé  ner mot fotbollsplanerna.
Stadens firande av sina 100 år skulle här invigas med dunder och brak.
Ja, jisses vilket fyrverkeri. Helt galet, kanske i dubbel bemärkelse, men grymt magnifikt!
Kul också att vandra genom allén så många glada tillsammans. Just denna del hoppas jag blir en tradition i vår stad. Tillsammans är bra!
Kvällen avslutades med en minst lika magnifik 3-rätters på vår glasveranda. ”Bara” hyresgästerna och vi. Skön dag från morgon till sen kväll. Barnen orkade hålla ut. Det var nog mamman som var tröttast…

 

 

 

Har en längre tid sett detta Street Art-verk när jag gått till jobbet i gryningen. Då är det mörkt och jag har dessutom haft rätt så bråttom.
På hemvägen brukar jag ta en annan runda.
Men så en dag passerade jag och hade möjlighet att knäppa en bild.
Jag tycker det är så enormt häftigt när någon ser med andra ögon på saker.
Den konst jag upptäckt i Katrineholm har alltid haft kärlek som tema. Det är nog samma konstnär om jag får gissa. Keep up the good work and thank You. Love!

Tack vänner för att vi fick komma och bada vedeldat på årets första dag.
Stjärnklar himmel, skratt, god mat, skål, kaffetår, barnbus, filmhäng och lite planer inför kommande husvagns-sommar.
Skönt att ha vänner med mylla under skorna. Jag hatar finskorna och krogen…Kanske att jag äntligen blivit vuxen…!?