Sitter vid köksbordet med morgontidningen. Pappersvarianten. En av dagens skönare stunder. Har alltid varit så. Godaste kaffekoppen. Radion skvalar i bakgrunden. Även den old School, 50 tal i teak, batterier.
Ensam hemma, ja, förutom Sparvel som nyss vaknat. Vill bli ammad. Det går bra. Aptiten styr och är god. Skönt!
Strax efter kommer en riktig fontänkräkning. Över axeln, i en båge. Landar på köksbänken, strax före nyheterna. P3 kunde ha satt i halsen.
Lägger liten i mamman och pappans säng. Enda stället där hon nästan kommer till ro själv en längre stund.
Det funkar. Hon är helt slut. Somnar direkt. Blek om nosen.
Vaknar efter någon timme. Gnyr, pickar på min axel. Verkar hungrig.
Ammar. Ny kastspya. Landar över hela mamman och Ella.
Måste duscha nu. Sparvel får ligga på skötbordet, alldeles utanför duschhörnet. Vill höra henne. Duschar med blicken hela tiden mot skötbordet. Ella bajsar. Verkar jobbigt för henne. Magsjuka?
Nej, bajset är helt normalt. Bara väldigt mycket.
Efter den monstruösa mängden är kinderna genast rosigare igen och Sparvel hungrig.
Ammar, Väntar. Verkar lugnt.
Det var antagligen fullt i mage och tarmar, att kräkas var liksom det enda möjliga.
Eftermiddagen och kvällen passerar. Ella fortsätter att amma utan tråkiga efterföljder. Lite kräkig, men hanterbar. Kommer dock inte alls till ro själv någonstans. Bär. Är tacksam över att det är en klok 4-åring som vill dela min tid. Det går bra. Vi pusslar, läser saga. Ella sköter sig hyfsat. Blir dock lite högljudd i slutet av go’natt sagan. Vi tittar på varann och skrattar åt en jobbig, men mycket kär bebis.
Viskar i Sparvels öra att i morgon är en annan dag, precis som i schlagerlåten.
Vi säger så.
Lämna ett svar