Finns det hjärterum…

Ikväll spelar pappan 70-tals rock med sina ”gubbar” i bandet. Det är något jag ångrar att jag aldrig tog tag i som ung. Minns hur jag satt ensam med en gammal pianofröken i ett rum på musikskolan och tragglade ännu en tråkig läxa. Där blev det aldrig varken något sväng eller rock n’ roll. Pianot såldes och omvandlades till en skinnjacka… Ja, gisses! I dag står dock ett annat piano i vårt hus och det svänger bra när de stora barnen kommer hem. Norton klinkar sig igenom Lilla snigel och Ella härmar storasyster Klara fullt ut vid det. På väggen finns pappans gitarrer, en bas och faktiskt ett trumset på rörig övervåning. Det går alltså att få ihop ett helt band…                                 Vi läser go’nattsaga i mammans och pappans säng. Norton släntrar in efter en stund. Han tycker fortfarande att det är mysigt. Liite lätt avundsjuk också på att lillasyster får ligga i stora sängen… Sagan tar slut, vi släcker lampan och jag stryker de vackraste barnen över deras mjuka ryggar. Norton somnar nästan direkt. Lång skoldag/fritids och sedan gymnastikträning direkt efter. Ella ligger och pratar. Ibland med nallen, ibland med mig. Mamman somnar emellanåt och svarar bort i tok. Så krafsar det på dörren. Det är katten som också vill vara nära. Nu ligger vi alla fyra på två kuddar. Vilken tur att vi fick köpa hyresgästernas gamla säng. Den bjuder i alla fall på ytterligare 20 cm. Jag hör hur bilen rullar in på gården. Pappan är färdigrepad. Just nu känner jag att rock’n’rollen kan vänta… Kanske det får bli två-ackords-punk istället!