Sitter på verandan och pratar om golv… närmare bestämt stavparkett, ja, fast på riktigt då. Bit för bit, vackert fiskbensmönstrad i ek… helst oljad!
Ja, det är inte till vardags som dessa läggs. Mannen som är golvläggare med ett gäng brokiga år i branschen bakom sig har faktiskt lagt några sådana.
-Jag bröt loss ett fuktskadat en gång för en massa år sedan, vilket jag sedan la på tork i min bod på landet, berättade han.
-Ååh, svarar jag och ser genast ett ljust, sammetslent, bölja på vår ännu orenoverade övervåning.
-Vet du vad jag gjorde med det? säger han och tar en klunk av fredagskvällens och veckans väl intförtjänade röda. Det eldade jag upp av kärlek en gång när du var på besök i början av vår karriär, säger han och ler med hela stjärnhimlen i ögonen.
Så minns jag. Dofterna kommer tillbaka blandat med minnen. Fuktiga trasmattor på nedkylda golv. Raggsockor, fantastisk middag, (förstås!) gott vin, vinyler på skivtallriken, och så elden som sprakade innerligt hela natten i den av mannen murade spisen.
Kron-Olle flåsade med kylslagen andedräkt utanför stugan i becksvart januarinatt, men han blev inte insläppt. Vi motade bort honom med kärlek, och en makalös brasa gjord av finaste stavparkett… i ek!
Många vinylkvällar blev det, där i Bie-skogarna. En och annan pinnstol fick också medverka till brasmyset. När jag sluter mina ögon, så sitter vi återigen där på golvet och är rosiga och nykära.
-Det duger gott med några enklare brälappar på vår övervåning. Vi är ju liksom av den sorten, säger jag till mannen, den makalösa, fantastiska som jag älskar så innerligt.
Lämna ett svar