Fullt hus!

Det rasslade till i hallen och så stod det stora barn där. En Klara ända från Helsingborg, en Julia och så Oskar. Sedan hittade alla en självklar plats i hemmet och en kärna. Ella fick snabbt fram sina trummor. Minns inte vad som spelades, men ATT det gjordes och det lät förstås bra!
-ÅÅh, jag önskar att det vore så här lite oftare, sa pappan. Fullt hus, mycket liv och rörelse, folk överallt som bara är.

En mellanlandning i köket hos störstaste syster Julia. Kul med kort i mobilen.
-Manda, Ella, pappa, katten… Ella känner igen och pekar ivrigt.

En ”popplel” cirkulerade alldeles ovanför våra huvuden när vi lämnade dagis en dag i veckan. Så plötsligt blev det tyst och den var borta. Vi fortsatte vår cykeltur och närmade oss hemmet. Och så där, vid fotbollsplanen på skolgården stod den och lockade oss närmare. De är stora, men ändå mindre än man tror.
Men farbröderna blå var bistra och släppte inte ens en ivrig två-åring nära. Vi fick snällt hålla oss i skinnet och på avstånd.
Tänk att vara så nära men inte få kliva på…

Mannen bläddrade senare i en bilaga till DN och såg att det fanns en helikopterförarutbildning på Yrkeshögskolan som han tyckte jag skulle söka till. Ja, det kanske faktiskt vore något. Varför inte satsa högt liksom?!
Då skulle alla vara välkomna in till min lilla kuppe i alla fall… och jag skulle inte ha blå kläder.

I Ängelns konsthall har golvet förvandlats till et glatt månlandskap. Och här är alla varmt välkomna.
Vi hängde, klängde, hasade, rasade, ramlade, och skramlade runt bra länge i denna uppslukande tingest. Rödblommiga och elektriskt sprakande pausade vi sedan i caféet med två andra busfrön och deras mamma.
Rekomenderas starkt! Fast fikat var onödigt dyrt och lite trist. Det gör ni bättre själva hemma.
-Hjälp!
Den köttätande besten hade smak för livets söta.

Hästen heter Ponny, berättade mormor för Ella.
Vi myser här ofta på fredagar, då Ella har dagisfritt. Det blir ju så tomt hemma när storebror är i skolan…
Och morfar är en så kul lekkamrat.

Välkomna, älskade, längtade, gula vänner.
Nu vänder liksom hela livet, och ställer sig med ett stort, nöjt flin rakt mot solen.