6-åringen börjar i förskoleklass i morgon. Det pirrar rejält i mammans mage. Nästan 30 ungar i klassen (ingen från hans egna lilla rara dagis) ny skola, ny gård, nya rum att våga ta plats i, nya fröknar, nya rutiner.
Men stora tryggheten, bästisen och granntjejen Elin går redan på samma skola. Hon börjar i andra klass nu. Vi har bestämt att cykla tillsammans med henne och mamman Anna i morgon, denna stora dag.
Och tänk, Ella-tjejen håller på att skolas in på rara dagiset. Det går förstås jättebra! Här är vi alla en i familjen. Ella har ju både lämnat och hämtat storebror här med mycket förtjust min.
Fröknarna skrattar och ser så mycket Norton i henne. Ivrig, glad, pigg, snabb i rörelse och tanke, klurig, kort stubin, envis, mammig… Och så förstås det blonda håret, de blå ögonen, det lilla, öppna ansiktet och de mycket utstående öronen!
Och de fanns kärlek kvar på Lyckebo som räckte till henne också.
Samtidigt som Ella skolas en annan 1 1/2-åring in. Hon är tvärtemot Ella stor för sin ålder, både lång och kraftig…vilken kul bild de två utgör bredvid varandra.
Egentligen hade vi tänkt att Ella skulle börja på dagis efter jul, efter sin 2-års dag, precis som storebror gjorde. Men när personalen ringde och sa att de redan nu i höst hade en plats över, vågade vi inte tacka nej. Tänk om det sedan skulle vara fullt. Älskade Lyckebo, vi är nog redo, ja Ella i alla fall, kanske inte mamman.
Vi får väl köra en lång inskolning, kanske på typ en termin…
Lämna ett svar