Nu är det höst i luften. Kvällarna och morgnarna kallare och skolan har börjat! Men än så länge segrar solen över det kalla och vi njuter stort av somriga dagar. Försöker vara ute och ta vara på den här tiden så mycket det går. Saknar dock baddagarna vid sjön. Tror nog att det är lite för kallt i vattnet redan nu. Kanske man skulle testa ändå en riktigt varm och klarblåhimmelsdag. Sonen och jag badade förrförra sommaren den 7:e september. Men visst var vi rätt ensamma där vid Duveholmsbadet den gången…
Ella har varit på inskolning denna vecka på rara dagiset. I fredags lämnade jag henne mellan 9 och 11. Nog kändes det konstigt och väldigt tomt att stänga grinden från utsidan utan knytt på armen.
Fröknarna berömmer henne och bekräftar att allt går jättebra.
-Hon är jätteduktig, strålar den rara fröken.
-Hon hänger helst med de lite större barnen, bekräftar en annan.
-Det märks att hon är omtyckt redan nu!
Ja, idel lovord alltså.
Sonen har varit på 6-års. 8.30-13.00 varje dag. På morgnarna gör vi cykelsällskap med bästisen/grannflickan. Det är både kul, tryggt och spännande. En rosa och en blå cykel står sedan nära varandra på skolgården.
Han vill att Ella och jag följer med in, hela vägen fram till hans plats. Några dagar har det kommit tårar och blicken har varit orolig när jag sagt att mammorna och papporna måste gå. I fredags hade han en egen taktik; han sa hej då utan att möta min blick. Jag försökte igen i dörrhålet och då höjde han handen bakåt och sa hej då, men fortfarande utan att titta. Jag förstod att det var lättare att hålla tillbaka tårarna då. Han är så smart!
Hemma fortsätter han att rulla runt på studsmattan med granntjejen. Det är mycket kärlek där! Ibland ligger de alldeles stilla, nära varandra. Ibland ligger han med huvudet i hennes knä och hon plockar lite med hans långa ljusa hår. Åååh, älskade ungar!
Lämna ett svar