Äntligen feberfri.
Måndag. Ledigt från dagis. Sol, slask, isigt. Inget pulkaväder. För tidigt för cykel. Det blev en vända på byn och lite småärenden som mamman hade att styra med.
Ella sov som vanligt gott i vagnen. Norton och jag njöt av en soldränkt lekpark i lä. Här, på bibliotekets innergård, värmde solen våra längtande anleten. Annars var det rätt bitigt i luften, absolut alldeles för tidigt för att snacka om vår.
Vi kryssade oss sedan mellan hundbajshögarna mot norra sidan av sta’n, hem till mormor och morfar.
Där njöt vi av uppassning, fika, kramar och tid. Som alltid.
Ella hade nog längtat efter mormors varma, öppna famn, för flera gånger tryckte hon sig mot mormors bröst, lade sitt huvud lite på sned och bara myste stilla.
Det var sann kärlek från djupet av en liten 1-årings hjärta.
Lämna ett svar