Minns nyårsafton 2011 som skulle bli 2012. Litet knytt och jag stod i Eskilstunanatten på neonatalavdelningen och tittade på stadens fyrverkerier. Ja, knytt låg i sin kuvös och sov och jag hade överfullt med tårar i ögonen. Både glada och ledsna.
Sjuksköterskorna och jag skålade i alkoholfritt bubbel som jag varit ner på Konsum och inhandlat.
Klart det blev bra. Ett kalasår trots tår.
I går firade vi hos vännerna i lilla byn Bromma, strax utanför Marmorbyn.
Vi mammor satt mesta delen av kvällen på vardagsrumsgolvet och inspekterade den livliga leken som en liten 1-åring, en fysisk 2-åring, en betraktande 2-åring, en spröd 5-årig prinsessa och en påhittig, rar prins på 5 deltog i.
Vi smuttade på rött och skrattade. Åt nu, åt det som var i knasig ungdom och drömde som alltid när vi ses om en tjejdag i storstan, utan kärleksknytena.
Det får man, faktiskt.
Männen röjde runt i köket. Förförrätt, förrätt, varmrätt och söt dessert. En och annan matlagningsöl slank förstås också ner till tonerna av Europe.
-Vill du leka, frågade prinsessan prinsen.
-Ja, svarade han.
– Vad ska vi leka?
-Ja byggej ju lego!
2-åriga fysiska lillebrorsan var så nöjd. Tänk att den stora pojken ville leka med alla hans bilar OCH Duplo! Och att han själv fick vara med!
Ella hängde också med grabbarna. Det rasslade ju så kul i den där Duplo-lådan.
Den betraktande 2-åriga, lite försiktiga pojken vandrade runt i rummets olika pågående stationer.
Det blev förstås en smaksensation mellan blöjbyten och trugande. Vi satt på den fotogenlampsupplysta verandan, i svart december. På taket smattrade ett försiktigt regn.
I vardagsrummet malde en Alfons-DVD sin signaturmelodi på repeat.
Livet runt 40. Här och nu. Nöjda, mättta och belåtna. Med sött i knät och strävt i glasen. En kombo som fungerar, och allra helst i gamla, nötta vänners sällskap.
Skål, tack och gott nytt!
2013… låter spännande. Lite som ett rymdäventyr.
Lämna ett svar