Vad gör man när snön är brun och blöt och det regnar…
Just som jag funderar över detta ringer telefonen.
-Vill ni med och åka skridskor?
Sonen har inte velat tidigare.
Han vill inte göra saker som han inte behärskar. Typ cykla utan stödhjul, käka sådant han inte känner till, vara på djupt vatten.. Fast det är ju lätt att förstå honom.
-Ja kan åka på stövjajna, säger han direkt.
Jag försöker att övertala. Packar ner de fina skridskorna, som barnet innan inte heller slitit på. (40:- på loppis) Går upp på stökig vind och hittar mina egna i en gammal ICA-påse.
Ja, tänk. Sist jag åkte på dessa var under en gympalektion på gymnasiet för en sådär 25 år sedan…
Vi kliver in på rinken nere vid Backavallen. Där är många barn, mammor och pappor. Med och utan klubbor, puckar och boll. Några pappor åker för fort och skjuter slagskott så att det dånar i sargen. Puckat!
Snör på sonen grillerna. Vi pratar lite taktik. Liten skridskoprinsessa är duktig och redan ute på isen. Har åkt förut. Ropar på sonen. Han åker lite. Fötterna drar år olika håll. Ostyrigt. Kan inte kontrollera dem. Tårarna kommer. han torkar snabbt bort dessa med baksidan på vanten. Skäms.
-Mamma, ja vij åka på stövjajna, sa ja ju.
Tänk att man alltid känner på sig hur det ska bli.
Han får som han vill.
Mamman tänker i alla fall åka.
Snörena är helt murkna. Går av flera gånger. Många knutar blir det. Sedan ivrigt ut på isen.
Lite vingligt i början. Man vet ju ungefär hur ont det gör att ramla.
Men efter en stund hittar kroppen tillbaka. Lite som att cykla ungefär. Vad kul det är.
Sonen är glad igen. Skjuter med klubba och boll till både liten och stor isprinsessa.
Pappan och Ella sitter på åskådarbänken. Dricker varm choklad och äter lussemuffins.
Pappan drar sedan ett par repor på isen han också. Klart han kan. Har ju åkt både bräda och rullskridkor, samt varit våghals rent allmänt.
Vilken kul eftermiddag det blev! Sonen var helt nöjd ändå.
Mamman nostalgilyrisk.
Vi rundade av med kaffe och smörgåstårta i lilla isprinsessans hus. Barnen leker jättebra ihop. De är lika ljuslånghåriga och har så fina små ansikten. Kunde ha varit tvillingar utan att någon höjt på ett ögonbryn.
Ella gillar miljöombyten. Nytt, spännande. Massor att upptäcka. Tänk vilken fantastiskt trapp det fanns mitt i huset. Och så lätt det var att klättra i den.
Små barfotafötter på mjuka heltäckningsmattebeklädda steg.
Knytt var supersnabb uppför. Och att ”backa nu” visste hon ju sedan tidigare vad det var. Märkliga, märkvärdiga unge. Så kvick i handling och tanke!
Hon överraskar oss hela tiden.
Ses på rinken snart igen! Ska köpa ett par nya skridskor till sonen. Moderna som kniper åt ordentligt runt både fot och vrist. Samt en klubba och boll som han får välja själv.
Tar tacksamt emot skridskotips till mycket envis, bestämd och känslig liten man.
Lämna ett svar