Efter kvällsmaten klär jag mig hyfsat varmt och går ut till vintern. Ja, den kom direkt och med stort avtryck. Både kyla och rätt mycket snö. Plockar fram snöskoveln. Har en lätt i plast. Snön är också lätt. Fyller skoveln utan större vikt. Vad lätt det går!
En kompakt snövadderad tystnad sluter sig omkring mig och trädgården. Tänk, nu syns det inte att gräsmattan aldrig blev klippt en sista gång…
En meditativ känsla infinner sig nästan genast. Jag, snön och skoveln i plast. Ett lass åt höger, ett åt vänster. Tankarna kan flyga fritt under tiden.
Jag vet att jag tyckte grannfrun var lite märklig som berättade att hon älskade att skotta snö. Hon skottade hela gården tills den såg ut som en vit heltäckningsmatta.
Nu vet jag vad hon menade.
I bakgrunden hör jag en arg och mycket bestämd ung dam höja sin lilla stämma, men pappan finns där, och storebror.
Jag bestämmer mig för att skotta lite runt Saaben, så det blir lätt att ta sig till dagis i morgon.
Snön fortsätter att glittra ner från den svarta kvällshimlen. Blir nog en tur med skoveln i morgon också, härligt!
Lämna ett svar