Tuut

Sonen springer runt lagom till ”Äntligen hemma” och tutar i sin Kaso. (stavning?)
-Nu räcker det, ryter pappan till slut, annars bryter jag den mitt i tu.
Pojken blir tyst och går in i sitt rum.
Efter en stund börjar det tuta entonigt igen. Mannen och jag tittar på varandra och suckar lite i hjärnan.
-Det äj inte ja, det äj Ejja, skrattar pojken.
Jo, mycket riktigt. Mitt på golvet i brorsans rum sitter hon och tutar så nöjt i det gröna plaströret. Så nöjd att få höras lite extra.
-Bravo, utbrister vi och klappar händerna. Då smilar hon mot oss och tar i lite extra.
Kanske dags att introducera munspelet….eller inte!