Plötsligt!

Fredag. Det har redan blivit mörkt när Ella och jag cyklar in på gården.
-Ella, Ella, hej Ella!
Det är Victor som kommer springandes.
Stockholmskisen som emellanåt hälsar på hos farfar Tomas i grannhuset.
Senast var det i slutet av sommaren. Alldeles för länge sedan känns det plötsligt nu…
Ååh, vad glad Ella blir. Hon kastar cykeln och springer så fort benen bär över till hus nr. 9.
-Mamma, du får parkera cykeln, jag skall leka med Victor!

Inne i huset hör jag skratt från soffan.
Där hänger Norton med Annie. Äntligen fredag och hon är här nu i en hel vecka.
Mamman går ut i köket.
Där gapar kattskålarna tomma. Frukostrester och gårdagens middagsdisk står kvar och väntar på omsorg.
Borde också hänga tvätten som jag inte orkade i går kväll…

Ger de något för stora ungarna i soffan mellis… Curling curling….
In i badrummet och fyller en säck ny tvätt (när jag ändå ska ner i källarens tvättstuga.)

-Jessica, är du hemma?
Annies pappa Andreas ropar nerifrån hallen.
-Kom!
Vad nu då… Tyckte nästan han såg lite sammanbiten ut.
Jag tassar nerför trappen med fjärilar i magen. Tar källardörren så man kommer rakt in i deras lägenhet.
Där ser jag tre glas bubbel på köksbordet, en glad 1-åring med mat i hela ansiktet och frun med nytvättat hår fortfarande i handduksturban.

-Vi tänkte skåla. Kom och sätt dig!
Jag visste direkt. Hon fick jobbet. (Det som jag kände på mig när hon nämnde att hon sökt ,,förstod att hon skulle få.)
-Du fick jobbet! Men det visste vi ju…. ; ) Grattis…men ska jag va med på dessa äkta, dyra bubblor…
-Ja, det är klart. Du var ju så pepp.

Så blir vi kvar vid köksbordet. Bubblorna sprider sig med skratt och värme runt i kroppen.
Jag har landat på en pinnstol i ett kök i mitt hus, men ändå inte i mitt kök, och det är så skönt och ja, härligt!
1-åringen river ut alla bunkar, kastruller och kökskrafs ur ett skåp. Nöjd hon också.
Och livet är rätt bra ändå.