sött, salt, snurrigt och snabbt.

Nu har lucia skridit in över sandiga skolgolv och vidare ut på svart asfalt i mörk decemberkväl. För snön vill inte riktigt komma. Termometern dansar en sakta vals fram och tillbaka mellan positiva och negativa streck och frågan vi ställer är om och när eller; tänk om inte alls?
På Nortons skola firade vi lucia redan förra vecka. Ella fick förstås vara med i de stora barnens luciatåg. Hon höll Freja i handen hela tiden och sjöng med i flera av julsångerna. Norton var tomte och Ella söt pepparkaka.
Efter deras luciatåg bjöds det in till disco. Frejas mamma hade ordnat med riktig discobelysning och musik. Till detta: snacks, saft och många rusiga, danssprattliga barn. Ella blev genast uppbjuden av en tre-årig kavaljer som absolut visste hur man dansade styrdans.
På dagiset sjöng barnen ute och bjussade på de allra vackraste pepparkakor med glögg, saft och kaffe till. Jag åt en robot och Ella en stor fjäril. Sedan fick hon rida på min rygg hela vägen hem. Ja, den allra sista biten, den in på vår gata sprang hon snabbt med ryggsäcken guppandes på ryggen. Då hade mammans armar nästan domnat. Tänk att liten myra börjar bli tung att bära!