Lägereld

Kom lite tidigt (mycket märkligt…!) till upplockning av barn vid scouterna. Fick då vara med om en rar avslutningsceremoni. Runt lägerelden satt barn från de olika avdelningarna och sjöng. Nortons patrull heter Igelkottarna. Det var sånger med rörelser till. Mycket sådana där hjärnan måste vara med och minnas, både en massa text och så armar och ben därtill. Men barnen kan ju sådant galant! Precis som att de alltid med lätthet slår oss vuxna i Memory…
Alla var med på noterna, ingen ballade ur och förstörde den magiska stämningen som låg tät runt elden. Ja anslöt mig till gruppen och blev nästan 8 år igen. Lite fnittrigt, mycket allvarsamt, klokt, spännande och härlig gemenskap.
Utanför bänkarna stod den kolsvarta kvällen och lurade. Så nära, ja lite skrämmande här i skogskanten. Men en scout är ju alltid redo. Det var förresten kvällens sista ord från en suverän gammal scoutledare innan vi alla skildes åt och modigt vandrade ut i decemberkvällen.