Städar hos en dam på strax över 90. Inte så ovanligt, men helt klart imponerande! Hon bad mig att börja i sovrummet, så att hon sedan kunde vila middag.
Det är lite sorgligt med alla dessa ensamma människor som ofta sitter ensamma i stora hus. Tiden, som liksom har stannat där inne, och livet som rusar utanför.
De gamla vackra möblerna berättar om ungdom, framtidstro och familjebildning.
I bokhyllorna skrattar barnansikten från gulnande fotografier.
Allt ackompanjerat till ett dovt ding dong varje hel och halvtimme så att man riktigt hoppar högt.
Nu hördes långa snarkningar från det nystädade sovrummet. Då ringde det plötsligt på dörren, och in kom en dam i samma ålder som den sovande, men pigg som en Lärka.
-Ja, jag undrade just vem som hade en barnstol i bilen här utanför, sa hon och kastade raskt av sig kappan i en fåtölj.
-Ja hej, jag heter Jessica. Jag städar här i dag. Vi som är timvikarier åker med egen bil. Hon sover, fortsatte jag.
Fast nu stod tanten i dörröppningen, lite sovrufsig i håret och med ett leende i hela ansiktet.
-Hej, är det du! Har du hämtat bilen på verkstan nu?
-Japp, nu är det fixat. Tänk att jag så klantigt backade in i en container vid återvinningsstationen. Usch, jag är så arg på mig själv, sa hon och började blanda en kortlek som låg på köksbordet.
Damerna slog sig ner mitt emot varandra och kort därefter påbörjades spelet.
-Jag ska spöa henne riktigt ordentligt, sa den ena.
-Ja, du kan ju försöka, fick hon direkt till svar.
Så gick spel och vardagsprat sin gilla gång i det vackra 60-talshemmet, med mycket skratt och ett och annat tjuvnyp.
Och tänk, damen med bilen hade varit vaken sedan strax före 06.00 då hon blivit ombedd att ringa och väcka sitt barnbarn. Han skulle ansvara för öppningen på dagiset denna dag, och litade varken på sig själv eller väckarklockan. Då är en pigg mormor bra att ha.
-Ja, och när jag ändå var uppe, så bakade ja lite. Det blev 100 lussebullar, en stor burk pepparkakor och så dessa lite kladdiga biskvier, sa hon och slängde fram en burk mitt i kortspelet.
Det var nästan så att jag blev lite avis. Finfika, lite skvaller och ett parti kort, mitt på blanka dagen! Det kanske inte är så dumt att bli gammal ändå…!
Lämna ett svar