Ja, tänk va’
Att det blev ända in i juli-månad, och ingen av oss, ja förutom pappan, är någon badkruka.
Men sommaren kom ju liksom av sig.
Men nu är det avklarat. Visst bet det lite i tårna, högg till lite runt magen, men ändå var det skönt att ta de där första simtagen, sänka ner huvudet under ytan och bara ta in.
Jag kan liksom inte åka till badstranden utan att bada. Lte som att gå på krogen utan att ta ett glas.
Det sa jag till en pappa som satt på bryggan och fegade lite.
-Det var en på-pricken-beskrivning, skrattade han.
Det blev två dopp och en fikastopp.
Ella tyckte det var kallt, hon gick mest i strandkanten och sprätte lite rart med de fina små benen.
Sonen var nästan inte uppe på handduken en enda gång…
Oj, vad han gillar att bada!
Tack familjen Kullman för att ni ringde och saknade oss vid stranden!
Och tänk, snart drar vi till Spanien tillsammans. Då kanske till och med gubbarna badar!
Lämna ett svar