Sportlovet sparkade igång storstilat med mycket efterlängtad sol från knallblå himmel. Skridskor är svårt och mycket tålamodsprövande. Tur och kul att det finns stadiga, närvarande pingvinkompisar på Backavallens bandypplan.
Mamman, sonen, grannpojken/bästisen och Malinmamman hade här en skön eftermiddag. Visst trillade tårar och benen gav vika, men när vi senare cyklade hemåt sa sonen: mamma, vi kan väl åka i morgon igen!? Och det gjorde vi!


Mammas jobb verkar kul! Norton som nu kan alla bokstäverna kunde få fram flera ord på pappret. Dock var färgbandet ganska så trött… vet inte när jag senast hade maskinen i bruk … om jag inte minns fel är det ett arv från min farfar som också var flitig skribent.
Undrar om det går att få tag i färgband till en reseskrivmaskin år 2014?
Berättade för sonen att detta var liksom föregångaren till datorn. Han tittade mycket undrande på mig.
Jag hade faktiskt ämnet ”maskinskrivning” i skolan. Då satt vi alla i klassen med en plåtskärm framför tangenterna för att lära oss utantill. Här gällde det att öva snabbhet. Det var inte min ”gren”. Hade nog för mycket som snurrade i huvudet. Tänk om vi hade fått skriva en egen historia istället för dessa stela faktatexter eller ännu värre: bruksanvisningar!
Hej då 80-tal!
Snabbast på tangenterna var nog i alla fall Ella!
…Hon skrev som om hon komponerade ett musikstycke. Helt klart i dur!
Hittade ett vårtecken på södersidan i trädgården.
Ett annat var det gäng fotbollskillar som spelade i shorts granne med oss skridskoåkare nere på Backavallen. Endast ett falurött plank mellan säsongerna.
Hemma mot husväggen står pulkor, stjärtlappar och en bob och ser sorgset nakna ut. All snö har här smält undan. Den nyss byggda jordkällaren som i januari var en suverän och snabb backe, är grön och lerig.
Ella har bäddat åt nallen på en filt nedanför fönstret. Den andra docksängsfilten sätter hon sig själv på med en bok. Så här kan en dag hemma med mamma se ut, när storebror är i skolan.
Mellis med brorsan, dessutom på hans stol är mysigt och stort!
Lämna ett svar