År: 2013

Ja, nu är det brorsans tur att plaska i barnbassängen. Ella har blivit ”för stor” för babysim…
Vi pratade om simskolan kvällen innan vid nattningen. Jag märkte att han var lite orolig för hela grejen.
-Men mamma, ja kan simma. På mitt sätt, hundsim.
-Ja, men man orkar inte simma så långt då.
-Jo, ja ojkaj mamma! Pjata inte mej nu, sa han och drog täcket över huvudet.

Såklart. Varför hålla på och tjata och prata. Det blir som det blir, liksom. Och oftast bäst utan de stora förberedelserna. Bättre att gå in i 180 och bara köra på. Tänk att barn är så kloka.

Simskola blev det. Fick en ängslig, tårfylld blick, då simskolefröken/majjen bad oss föräldrar att vänta utanför tills lektionen var slut.
-Mamma är här bakom. Jag ser dig hela tiden genom glasrutan, tröstade jag.
Pojken torkade snabbt bort de salta ur ögonen.

Så stod jag då och stirrade på en långhårig prins genom ett fönster, iklädd bikini. Alla andra mammor och pappor hade bara rullat upp jeansen. Men sonen och jag skulle ju busa i badet efteråt. Det förstod jag ju så väl. Dessutom hade jag i min enfald trott att jag kanske skulle få till några längder motionssim när simskolan pågick, men det får väl bli en annan dag…

-Kom mamma, nu badar vi, skrek pojken och slog upp dörren. Först ut av alla.
Äntligen skulle jag få blöta ner min bikini!

I barnbassängen fanns ytterligare en mammig mamma med tid. En mycket klok tjej med tre busande, badande barn. Hon älskade hemmamammalivet, ja, det var ju just det som var livet, menade hon på. Och fler barn önskade hon sig. Fast hennes man tyckte att det var nog. Han hade haft med sig ett par i bagaget. Vilken knasboll…;)

 

Rara små ärtor.

Ägg med gaffel är lite knivigt…

Hjälper mamma med sockerkakan.

Pulkapremiär! Fick följa med storebror till en lagombacke. Fick åka själv!
Det var så kul så jag skrattade högt.
Bakom mig på bilden ser ni ”Hemgården”. Vi är på Skogsborgsskolans gård.

Det allra roligaste just nu, är när brorsan tar med mig på en eller två rundturer i lägenheten.
Mamma tjatar mest att jag skall gå själv med vagnen, men det är ju inte alls lika kul!

 

-I dag kan mamma vänta här, säger logopeden Siv till sonen och pekar på det knappa 4 kvm lekrummet strax innan hennes rum.
Sonen svara inte. Bara drar mig hårt och krampaktigt i armen.
Jag följer med. Ser att Siv blir lite trött.
Gömmer mig därför bakom en skärmvägg i hennes rymliga rum.
Undrar varför hon envisas med att ha ett barnsligt hårspänne i den grå luggen?
Kanske för att komma lite närmre barnen?
Undrar om det funkar?
Varför måste jag tänka så här?

Sonen är ivrig. Vill berätta om sin nya bokstavsupptäckt.
Siv plockar fram de pedagogiska korten. O, U, Y, K, S… bara sådana bokstäver som han redan kan.
-Vad säger raketen, frågar hon sedan.
-Svisssh, svarar sonen.
-ja… och kanske fffffff
-Äf, svarar han då. Tydligt och högt.
-Fffff, säger Siv igen.
-Fis, fiska säger sonen.
Han är så stolt.
Jag ler bakom min skärm. ”Ser” honom så tydligt.
-Ja, just det, svara hon då. Bra.

Sedan spelar de ett spel. Varje gång man vänder upp ett kort skall man ljuda det som är på bilden.
Sonen är tyst varje gång han inte kan. Då fyller Siv i istället.

-Han har verkligen huvudet på skaft, säger hon till mig sedan. Han vill inte säga det som han vet att han inte klarar av.
-Ja, men så fungerar vi väl lite till mans, försöker jag. Vi utmanar väl inte våra svagheter i onödan.
-Ja, tror att han lär sig ”V” snart också, fortsätter Siv. Men vi fortsätter bara just nu bara med ”F”.

På kvällen under go’nattsagan säger han ett tydligt ”V” mitt i ett ord, utan att tänka på det.
Jag försöker att få fram några fler, men han är trött.
Vi nöjer oss med ”våg”. Och tänk, titeln på boken vi just slagit ihop är ”Våga Vinn”.

Får se om vi får träffa Sij eller Siv på torsdag…

 

 

 

 

 

Har fått fyra tider hos logopeden på Kullbergska till sonen nu i januari. En i veckan alltså.
Dagen innan första besöket övade vi på bokstaven F under tandborstningen. Sonen fick titta i en spegel medan han ljudade. Där emellan på mammans och pappans munnar.
Var de lika?
Tänderna som lägger sig lite på underläppen och så ; blås.
-Precis som när man säger fy till en olydig hund.
Vi har ju förstås övat tidigare på ”F” men ibland är det ju bara sååå tråkigt.
Pojkens tankar och koncentration svävar iväg, ibland ända bort till Pluto.

Så plötsligt väser det till bakom spegeln.
-Ja! skriker mamman och pappan i kör. Precis så!
Pojken tittar fram och i de fina blå ögonen ligger glädjetårar som bara längtar efter att få skutta ut över kanten.
Mammans är redan på väg.
För ni minns väl hur glad man blir inifrån hjärtat och rakt ut när det bara lossnar.
Så F:ar vi länge och samlar på oss en massa bra ord innan vi somnar.
I morgon, då jäklar. Fffffis på dig, Siv! Eller egentligen ”Sij” men det tar vi en annan dag…

 

 

Plötsligt vände Ella på grytan och den rörande hemkunskapslektionen förvandlades raskt  till en lektion i musik. Trumma och sång!

Två alver i vårt kök.

Pappa, släng dig i väggen. Här skapas nytänk, kalorisnålt och mästerverk i rasande tempo.

Först kapad vid fotknölarna, sedan intagen i värmen. Raskt därefter förlöjligad med en massa kulor, glitter och trams. Har man tur blir det en skvätt vatten i den konstgjorda foten, i alla fall de första dagarna…
Kanske påsprungen av några små grodor, mycket lustiga att se.
Så helt plötsligt: ut i kylan igen, Men tortyren slutar inte här. Man blir rejält vingklippt också.
Nu är glada julen slut slut slut… Jo,man tackar!

Hur svårt kan det va?

Bästa stunden på dagen är när pappa och jag sitter vid datorn och kollar in bra musik.
I dag lärde jag mig ett nytt ackord. Tack Keith, rock on!

Vad vi har krigat på kvällarna med den envisa lilla prinsessan. Att sova är skittrist. Hon känner så väl till de olika signalerna som är tecken på att dagen är till ända. Gungstolen har nött hårt på vardagsrumsparketten. Kängurumetoden, nära nära från neo-tiden i Eskilstuna går inte att ändra på. Här somnar den arga till slut, oftast i pappans stora, trygga famn. Sedan får hon följa med in till dubbelsängen.
Välling är bara att glömma. Hon slår argt bort flaskan med den lilla starka handen. Vi har provat att koka egen från grunden eller köpevarianter, men inget frestar Ellas gourmet-smaklökar.
I dag fick hon bara sova middag en gång i vagnen. Djulörundan i solsken!
När det blev dags för storebror att krypa till sängs, gjorde jag varsin Smoothie till Duracell-barnen. Ella sög snabbt i sig sin med sugrör i gungstolen och somnade direkt efter sista sörplet.
Mannen och jag tittade mycket häpna på varandra. Kunde detta vara möjligt?
Det har nu gått en timme och knytt ligger nu i dubbelsängen och snarkar.
Har två vapen redo att möta krigarprinsessan med när hon vaknar, mjölkbomber!