Julen klev så in i huset med generösa steg, favoriserade barnen en smula och gödde oss stora barn. Allt var så gott, mysigt, festligt, bra och klokt. Synd bara att tiden rusar, samtalen aldrig riktigt blir färdiga, och att det alltid blir så mycket mat över…
Dagen efter dopparedagen var det vår tur att sätta oss vid dukat bord hos farmor. Det var kocken väl värd! Som han stått vid vår spis dagarna i ända och levererat det ena godare än det andra.
Farmors julbord var förstås en höjdare även det!
I dag på annandagen följde vi med grannfamiljen till lekparken. Ella tyckte det var jätteskoj att få leka med både fina Elin och storebrorsan samtidigt. Dessutom i en en lekpark! Även papporna var med, det var förstås extra kul. Men vilket trist väder… Blött, grått och huttrigt. Kullarna där vi för ett par veckor sedan åkte pulka var återigen gräsbeklädda. Ella pekade och sa pucka. Hon kom tydligen ihåg, trots att hon inte verkade tycka det var speciellt kul med snö och fart i ansiktet.
I dag var det allra roligast att själv få åka i den stora rutchkanan.
När det är fukt i luften blir det inte bästa glidet, men alldeles lagom för en liten 2-åring!
Jag har lärt henne, precis som med Norton, att det är bra att åka på magen nerför, med fötterna först. Då är det rätt ”safe”.
Sedan tog mamman en promenad innan mörkrets intåg. Det blev en vända hem till mormor och morfar med en bukett röda tulpaner.
-Kom får du se, sa mamma och visade mig in till köket. Där på julfint köksbord stod redan en dito bukett. Vi tänker så lika!
Hemma njöt vi ytterligare av julens goda. Kanske sista vändan. I morgon är den ju faktiskt slut.
Plånboken lite tunnare, magen något rundare. God fortsättning, så ses vi.
Nu får vi vänta några dagar, sedan blir det mer kalas. Lite stramare, lite snyggare, inte så runt, rött och sött. Mer svart sammet, mörklila satin med inslag av vitt och rött guld. Och på himlen exploderar året som gått och för oss sprakande, nyfiket vidare och in det nya.
Lämna ett svar