Hej tant!

Ja , så var hon här, den lite äldre kvinnan, eller tanten.
Jag har blivit med glasögon. Ja ingen kommer undan åldersseendet. Ni vet det där klassiska att armarna inte räcker till. Jag märkte det när jag skulle trä på tråd på en nål i somras. Men visst, efter lång koncentration så gick det ju, ja och med mycket envishet. För synen var det ju inget fel på…nålen däremot hade ett extremt litet öga.
Så har jag haft pulserande huvudvärk vid några irriterande tillfällen nu i höst. Stress har jag tyst sagt till mig själv och tagit en Djulörunda och andats in djupt.
Men jag bokade i alla fall en tid hos optikern. Har ju varit glasögonorm sedan 4-års ålder, men i högstadiet hamnade de i skrivbordslådan och där har de blivit liggandes.
Optikern ojade sig.
-Gisses flicka lilla, vad du arbetat! Vad du jobbar. Jo, det var absolut dags att bli tant, trots att han kallade mig flicka…
Så idag kvitterade jag ut ett par aggresiva,(mannen kallar de så och jag tycker det är himla bra), och ett par läsglasögon.
De har 50-talsvibbar och är leopardmönstrade, ja visst låter det kitschigt!
Jag minns mina första som jag fick som fyra-åring. Ett par ljusblå, små fyrkantiga i plast. De hade jag i många år, (jag växte lite och långsamt, levde mest på bananer och Skogaholmslimpa med ”bara smör”…)
-Glasögon, sa sonen när han kom upp från grannpojken och hasade ner dem på min näsa. Bättre utan, konstaterade han och släntrade vidare in till sitt rum.
Ja, mamman ska se ut som vanligt, inte ens ett läppstift till fest är accepterat.
Hej tant, välkommen in i medelåldern, flicka lilla!