Fågeltornet med familjen Normi.

Skrivet av

Strax utanför staden ligger Fågeltornet. Ett andhål, en oas. Alldeles bortom vardagslarm, tid, stress, pengar och måsten. Dessutom utomordentligt snyggt. I dag badade allt i sol. Visst var det nästan lite varmt?
Inbjudande, lockar att slå oss ned en stund. Blunda mot en vägg som doftar trä. Februari, Sverige, is på sjön, mössan neddragen i blek panna. Det droppar lite från ett utskjutande tak. Dagarna är minsann lite längre, om än kalla.
Ella var trött efter en febrig natt. Hon sov tungt med vacker vy i motljus. Ammade henne säkert 15 gånger natten som var. Tänder, ett gissel. Stackars pappan som skulle upp 05.00 och åka på tungt golvläggarjobb i Vagnhärad, inte nästgårds precis…
Dessutom hans födelsedag. Det skulle ha varit han som satt mot väggen och lapade sol istället.

Långhals, våghals, gaphals.

Kommentarer

5 svar till ”Fågeltornet med familjen Normi.”

februari 1, 2013

Lotta Normi

Fin fin dag! Den ngt mindre våghalsiga våghalsen slutade dagen med att ramla över dammsugaren hemma. Akuten och tre stygn i hakan. Fast ändå bättre än om han ramlat ner från tornet! Hönsmamman (jag) borde lära av det och sluta hönsa, olyckor händer, oavsett.. 🙂

Svara
1. februari 4, 2013
  
  Jessica
  
  Hönsmammor trivs dessutom i flock…
  Hoppas allt är bra med er!
  Har en ny utflyktsplats som vi måste prova. En ruin. Tror den heter Trolleträsk. Låter lite farligt…
  Ses! Kram Jessica
  
  Svara
mars 18, 2013

Katrineholmsbo

Måste bara fråga var det där fågeltornet ligger? Ser ut att vara ett toppenställe att utflykta till 🙂
Tack för en fantastisk blogg!

Svara
1. mars 18, 2013
  
  jessica
  
  Vägen ut mot Catrineholms Gård. En grusväg som går vid Fjärrvärmeverket ungefär. Lite svårt att förklara. Kolla med turistbyrån så får du bra hjälp, ja till och med en karta. Kul att du gillar bloggen, stort tack! Nyfiken bara: känner vi varandra? Ha det så bra! Mvh Jessica
  
  Svara
mars 18, 2013

Katrineholmsbo

Jag tror jag vet på ett ungefär då. Tack!
Marina Wistbacka är mitt namn och vi känner inte varandra men jag känner
till dig. Varför vet jag inte egentligen, kanske genom min äldsta dotter Ulrika i och med hennes små, mina barnbarn. Nej, jag vet faktiskt inte. Stan är liten, så kanske det är helt enkelt 🙂
Jag tycker mycket om ditt sätt att skriva. Sättet du använder språket och hur du lyckas förmedla en så målande beskrivning av allt är fantastisk!
Mvh Marina

Svara