Jag går upp på övervåningen. Där är kallt och kalt. Tomma möbler längtar rörelse.
Bäddar nytt i den övergivna sängen. Rosa.
Ett par ryamattor mjukar upp. Glada i färgen. Längtar åter varma fötter.
Några vita, romantiskt doftande liljor i en Art Deco vas gör hela fönstret.
Välkommen hem, i alla fall för en stund, liten storasyster. Vi saknar och längtar. Det pirrar.
-Nu drar Norton och jag till tåget. Ses snart, ropar en rusig pappa.
Pojken är ivrig.
-Behövej ja mössa, mamma?
Så står hon där i hallen. Självklar, glad och strålar.
Pojken vill visa allt. Ella är lite avvaktande, men kan inte motstå en öppen varm famn. En som pappans, med ett jättestort bultande hjärta.
Syster och liten bror hamnar i TV-soffan.
Nära.
Det blir ”Modig”, vin, mjölk och snacks. Klockan är alldeles för sen och i morgon är det julafton.
Minns ni hur det pirrade i magen kvällen innan. Hur svårt det var att somna?
Och sedan väntan. En mycket lång dags färd mot klapp.
Först äta. Det pratades, skålades, mumsades, hur lång tid kan det ta att äta lite köttbullar och prinskorv…?
Sedan Kalle Anka. Och därefter julklapparnaaaa!
Tror jag tar med mig barnen ut en stund i morgon. Lite pulka bakom huset. Åsen alldeles nära.
Då går en stund.
Kanske solen gör oss sällskap. Ja hoppas! Då blir själen glad och blodet bubbligt, ja alldeles rusigt.
God Jul alla fantastiska, underbara, unika människor!
Kärlek och kram!
Lämna ett svar