Att skjuta stolar

Ella har förstås en läragåvagn. Och en läragåstol. En hoppgunga… Men inget av dessa gillar hon något särskilt. De senaste dagarna har hon däremot alldeles själv kommit på att en köksstol är det absolut bästa när man vill framåt här i lilla, stora livet.
Den är stor, trygg och röjer vägen.
Se upp, här kommer litet knytt på vingliga men ack så starka ben. Envis som få.
Ja, hur ska det gå?!
Hon ser så nöjd ut där hon drar fram.
Sonen hejar på.
-Ejja, vad bja det gåj! Ha, ha! skrattar han.
Han älskar verkligen liten syster. Ibland låter han arg och irriterad. Men det är bara ett spel. Även han har svårt att gå på djupet med dessa känslor.
-Hon äj ju så jiten!

I dag har han haft ledig fredag från dagis. Då har jag knappt sett till något av barnen.
Har till och med kunnat dammsuga, hela våningen!
Bilbanan har varvat hårt i sonens rum.
Ella har agerat snygg tjej med målflagga och hängt lite lojt mellan loppen på sängen.

Har ikväll läst en serietidning som go’ natt saga för sonen. Musse Pigg. Inte så kul. Jag som verkligen älskar barnböcker. Men han tycker det är kul med pratbubblorna.
Ja, ja, var sak har sin tid.
Mannen fick faktiskt ta över sagostunden. Ella ville ha lite tutte och kanske lite mamma. Bra tajming!
Jag var faktiskt ingen serietidningsfreak som barn heller…
Tar tacksamt emot tips på lockande läsning för 5-årig pojk!
Det är svårt med bilderböcker. Oftast är de för barnsliga, och kapitelböcker har för lite bilder.
Vi befinner oss i ännu ett gränsland…
I går skrattade vi dock båda åt Martin Widmarks ”Rymd Rakel”. Kvalitetsknas för både tjejer och killar.
Kanske är det dags att ta tag i den där skrivardrömmen om en barnbok!