Vilda bär

Föräldragruppen på BVC var i fredags bjudna till en babysångstund. Tänkte först inte gå, eftersom sonen är hemma med mig och Ella just på fredagar.
Ångrade mig och tänkte att det får väl gå ändå på något sätt.
En lyckad frukost i vårt nya, ljusa kök med solen strålandes in genom hyfsat rena fönster, stärkte mig. Kände mig som en trygg supermamma som kokat gröt till de faktiskt hungriga barnen. Även mamman hann med kaffe och smörgås därtill.
TV-frukostar är vidriga, men ofta och tyvärr smidiga. Dessutom känns vardagsrummet sunkigt nu när köket är så full i njutning.

Och det var väl tur att vi gick, vi tre! För sångstunden blev så mycket mysigare när storebrorsan var med.
En del visor kunde han sjunga med i, och hängde direkt på när det var någon rörelse till som Ella skulle få känna på.
Det var samma fröken som när sonen var bebis, och även samma sånger. Men det gör ju inget alls. Jag grät av lycka då och grät ännu lite mer av lycka nu. ….”Jag lyfter dig upp såhär, vi kramar varann, min lilla fina bebis jag älskar dig…” Vem blir inte rörd av en sådan text!?
Dock blev det lite tungt med två bebisar som skulle flyga, men supermammakrafterna tog över och vann!
Ella trivdes. Hon gillar ju verkligen musik. Satt alldeles tyst och stilla på den mjuka filten på golvet och tittade storögt på fröken som trakterade både gitarr och piano.
Söt som en chokladpralin, precis som sin bror. Båda med den spännande fyllningen ”Vilda bär”.