Jättefina golv möter oss i hall och kök när vi kommer hem efter en eftermiddag på landet. Det luktar färg och nytt.
-Det är ju synd att dessa vackra golv ska behöva brottas med solkiga gamla tapeter, säger jag och berömmer mannens dagsverk.
Mannen ser på mig, igenom mig och håller med- i alla fall inuti. Tvekar lite, drar på orden, svarar lite tvetydigt.
-Ååh, det är ju så mycket jobb! Det är inte så bara…som du tror, fortsätter han.
-Rolla väggarna med lite färg, kanske den där snygga Wasabi-gröna du fick över när du gjorde grannens kök och hall, drömmer jag högt vidare. Då behöver vi ju inte göra något mer på kommande 15 år…
Furugolven är nu slipade och belagda med oljevax i vitt.. Lika vackra som på verandan.
Det blir skönt för liten prinsessa att lära sig krypa på. Det är nära nu! Hon rullar raskt över till mage när vi lägger henne på rygg. Lyfter nyfiket det lilla huvudet och betraktar storögt hela världen. Sedan börjar hon grymta. Vill vidare. Se mer. Hon tar sig runt. Med eller moturs. Ibland bakåt. Försöker få fart på knäna, men de vill inte. Sedan blir allt så jobbigt. Huvudet tungt. Tyngdlagen vinner.
Det regnar vidare. Men efter avslutad frukost/brunch stretar solen sig igenom de mörka, tunga molnen. Det blir genast varmt och vi längtar ut. Kanske till och med till sjön?!
Packar badkläder i fall att. Drar ned till Djulö. Där finns ju annars en lekpark….
Klart det blir bad, trots att det är lite för kallt i både luft och vatten. Två rejäla skurar hinner göra oss sällskap. Då pausar vi i strandkaféet.
När vi kommer hem har mannen målat alla golvlister och dörrposter i både hall och kök.
-Jag tror det blir snyggt med den Wasabi-gröna på väggarna, säger han. I båda rummen, så det blir en helhet.
-Kolla, fortsätter han och öppnar kökets nya skafferi.
På en av de vitmålade hyllorna står några Heiniken och väntar på middagen.
-Det kommer att bli bra så jäkla bra med det nya skafferiet, flinar han.
Lämna ett svar