42, oj!

Jaha, 40 någonting, typ…
Är det nu man ska glömma hur många någonting.
Men det blev en trevlig dag. Festlig, god, glad, kramig.
Lite besviken dock att inte välkomnas av en ”grattis på födelsedagen-hälsnings-lapp” på köksbordet i morse, men fick lite senare ett mms från den morgontrötte mannen och hjärterara ord som överglänste!
Ella fick följa med minsta storasyster på centrumpromenad och jag fick tyst tid. (Sonen på dagis en dag denna vecka) Eller ja, tid till att stressa runt med dammsugaren, golvmopp, diskborste, toadito och ett varv ner till tvättstugan. Och tänk, jag hann även med kafferast! Egentid är supereffektiv! Det är tur att man har kalas emellanåt, när skulle det annars bli städat?
När syster och Ella kom hem grattade hon mig med en pava rött Italienskt. Jag var tvungen att lova att dricka upp den alldeles själv, därav skruvkorken.
-Jag vet ju att du gärna njuter ett glas ibland, skrattade hon.
Tack ängel!
Ja, det är ju så man njuter av livets goda. Lite men gärna och rätt ofta!
Ella hade skött sig i vagnen. Det är ju lite roligare när man ser världen från rätt perspektiv!

När det var dags att dra för dagishämt, erbjöd sig storasyster att även ta denna unge under sina vingar.
Så jag blev typ klar! Det händer ju inte så ofta.
Väl hemma blev jag bjuden på middag strax innan kaffegästerna ramlade in.
Vi fick en skön, solig kväll på glasverandan med både fik och vin.
Ella trivdes som vanligt i olika famnar, fast somnar allra helst hos trygga, varma farmor.
Tack alla för att ni kom och firade en 40 någonting-dag!
I morgon tar jag frukostkaffe i ny fin mugg. Kanske drar en presentkortsrepa i city.
Det blev en bit av mannens bakade tårta kvar. Välkommen om du har vägarna förbi!