5 kg…!

Var på BVC i dag med Ella-tjejen. Nu är det 14 dagar sedan vi vägde henne. Vågen pekade på 5.070 g.
-5 kg spärren är sprängd, härligt tjejen, skrattade rara BVC-Jenny.
Förra 14- dagars perioden hade Ella bara ökat 45 gram…
Men nu käkar hon ju gärna potatis, sås, banan, yoghurt, mjölk, glass! (farligt gott…) och annat  som passar tandlös mun.

Sonen på dagis i dag. Jag fick äntligen upp gardiner i köksfönstret som jag putsade för några veckor sedan…
Jag vill inte att han ska vara hemma och ”hjälpa till” när jag tvättar fönster, för det är högt, farligt och läskigt. Vi mammor är sådana…faktiskt vildingens pappa med. I alla fall den nu äldre varianten. Han är nästan harigare än jag emellanåt.

När sonen kom hem så utbrast han direkt:
Ååh, nua gardinej, mamma, va’ fina!
Uppmärksam på allt, in i minsta detalj.
Min mamma har berättat att jag var likadan som barn. Hade stenkoll på hemmets föränderlighet. (Pappa muttrar fortfarande och undrar varför det aldrig blir klart…)
Men när blir man någonsin klar med något? Kanske det faktiskt skulle vara rätt så trist. Typ sen då?
Mamma säger ofta: Ser du? La du märke till? Du kanske såg att?
Klart jag gjorde. Men det försvann lika fort. Något kom emellan. Ååh vad det vore skönt att stanna upp ibland och bara ”ta in”. Jag skall försöka nästa gång jag spontanfikar hos dem. För något har garanterat skett, om så bara en knopp på en av alla fantastiska växter som frodas i det kärleksfulla hemmet. För det är inte bara de gröna fingrarna som är hemligheten….

Kvällen avslutades med nostalgimotorträff nere vid Djulö. Bilar, hojar, grabbar, gubbar, sol, snack, minnen och muller. Den allvarsamma leken.
Pappan och sonen tog silverhingsten ner. Mamman och Ella valde apostlahästarna. Liten somnade i vagnen nästan direkt. Kanske det får bli en kvällspromenad för att få henne att vilja somna. Hon har nämligen ingen lust alls till detta. Pappan sitter i gungstolen varje kväll med fröken i famnen och gungar och zappar på TV tillsammans. Det är bara hos pappan detta funkar. När jag försöker vara det minsta stilla med damen, så knorras det och knölas runt. Myror i brallan på en gång.
Så morgontidningen och kaffet därtill får njutas på stående fot.

Apropå myror i brallan. När största storasyster frågade 4-åringen om han hade myror i brallan, fick han panik. Detta uttryck var för honom helt okänt. Han skrek och undrade frågande med nacken vriden ett halvt varv om detta möjligen var sant.