Skrytfilt

Stora storasyster har virkat en fantastisk och fin filt till Sparvel. Generösa, grova mormorsrutor i starka, lite bohemiga färger: svart, lila, turkos och grått. Garnet är nog ull…
Invigde den i dag. Låg som en smäck i vagnen. Ella verkade gilla den. Somnade lite vackrare än förut under härligheten.
En riktig skrytfilt, som det kallas. Jag skryter gärna med att berätta att det minsann är Ellas fina storasyster som knåpat ihop den på kammaren. STORT tack och kram!
Undrar om jag nånsin kommer att kunna handarbeta ihop något användbart…
Ytterligare något att lägga till på listan 99 saker att göra innan man dör…
Att skapa är att växa lite. Bli lite stoltare en stund. Även om det bara är över ett par plåtar bullar! (Det kan jag i alla fall…)
Har faktiskt börjat på en sorts mobil till Sparvel. Tänker hänga den över skötbordet i badrummet.
Märkte hur hon tyckte den hos BVC var jättespännande. En sak från IKEA för några tior… fin förstås. Duktiga designers.
Jag har därför tillsammans med sonen plockat ut några färgstarka småsaker ur hans leksakslådor. Vi skördade en röd tusenfoting i gummi, ett grönt långt flygplan, en jeep med tillhörande gubbe i gul keps, en delfin som jagar en boll när man drar i snöret, samt en plastödla.
Dessa kommer att hänga i sytrådar på en trådgalge man får från kemtvätten.
Jag tänker fråga Ellas händiga syster om hon kanske vill bidra med någon fin japansk pappersvikning.
I vintras när det var som allra jobbigast med liten sparv på sjukhuset och resten av familjen hemma, blev jag glatt överraskad vid min permis.
Från vardagsrummet kvittrade fem fina pappersfåglar vårlikt.
Då blev jag alldeles varm i hjärtat. Tanken, handlingen och hennes närvaro i ett lite tommare pappahem. Att finnas till och vara nära när det är tungt. Busa och krama liten bror när allt inte är som vanligt. Sällskapa och stötta en trött, ledsen pappa.
Kloka ungar han har min älskade man. Tack för allt!