Age is just a number.

Har sagt hej då åt påsken. De nyss så färgstarka påskfjädrarna slokade i ett av trädgårdens träd. Fluffigheten hade regnat bort och nu såg de ut att ha festat färdigt.
I köksfönstret hängde tuppar och kycklingar med tunga ögonlock, ihopknåpade av 4 åringens ivriga fingrar. Höna och tupp gjorda av stora grankottar, kycklingar av små, runda tallkottar. Finaste finaste pyntet. Jag vårdar det mycket ömt i en skokartong.

Sena har kvällarna blivit. Det har satt sina spår i pojken. I onsdags morse gick det verkligen inte att få upp honom ur sängen. Han vände sig bara om och likt en tonåring sa:
-Ja, ja sa gå upp. Baja en jiten stund tij, mamma.
Sedan somnade han om.
Och klockan gick.
Jag hade oturligt nog bokat in en tid för frans och brynfärgning denna morgon, så mormor fick komma hit på cykeln med kort varsel och vaka.
Det var faktiskt första gången som vi inte kom iväg till dagis. Han brukar vara pigg och nästan skutta ur sängen.
Precis när jag skulle gå vaknade pojken och sa:
-Ja, baja lujades mamma.

Det blev en skön och lite annorlunda dag. Mormor och sonen myste i TV-soffan när jag hem. Vi sa hej då och tackade för hennes varma, självklara och alltid öppna famn.
Sedan tog vi med Sparvel ut på promenad. Det var sol när vi lämnade gården som innan vi lämnat vår gata övergått till duggregn.
Sedan fortsatte det att strila.
Vi beslöt oss för att besöka ”öppna förskolan”. Där har vi inte varit på över två år. Det blir ju så när dagis tar vid.
Jag var hemma med sonen på heltid till strax efter hans två-årsdag. Det var toppen med denna verksamhet med andra lediga mammor och barn.
I dag var det Ella-tjejen som fick stå i centrum här.
-Ååh, vad liten. Hur gammal är hon?
Och så drog jag delar av Ellas fantastiska resa, som vi fått vara med på.
Det blir alltid stora ögon och öppna munnar på åhörarna.
Har nog emellanåt inte riktigt landat eller förstått själv riktigt ordentligt än.
Ella skötte sig utmärkt på öppna förskolan. Sög tutte flera gånger och njöt sedan stilla och storögt i min famn. Snäll bebis. Nyfiken. Gillar när det händer något.
Men hur gammal är hon då? 5 månader har gått, lite drygt, sedan den där märkliga eftermiddagen i Uppsala när jag  trodde att jag bara var lite bajsnödig.
Men 1:a februari skulle hon ha kommit till oss, enligt tidsschemat på normala 40 graviditetsveckor…
Så då är hon 2 månader. Och tittar man på Sparv, så ser hon med sina ca 3 och ett halvt kilo ut som en nyföding, fast kanske lite mera med i matchen.
Märkliga, underbara, fantastiska, envisa, starka tjej. Oj, vad vi älskar dej!
Age is just a number…